cyan

blågrön färg som används i additiv färg­­bland­ning. Se CMYK. – Tidningstryck­are kallar ofta cyan för blått, men det kan leda till missförstånd när det gäller dator­­grafik (se RGB). Cyan är en av de färger som behövs i färgskrivare.

[skrivare] [tryckning] [ändrad 24 januari 2018]

bunt

i typografi: det tomma utrymmet (ljusrummet) på ett uppslag närmast bokens eller tidningens mitt (ryggen). Alltså höger­kanten på en vänster­sida och vänster­kanten på en höger­sida. Utrymmet behövs för att texten vid tryckningen inte ska hamna i vecket och bli oläslig. På en en­staka sida som inte ska bindas in blir det höger­kanten på sidan. – Bunten kallas ibland för höger- respektive vänster­marginal, men bunten räknas i typo­grafi inte som marginal. Bunten brukar vara  smalare än marginalen. – När man formger för publicering på webben blir det ingen bunt (om man inte strävar efter att i detalj kopiera layout av tryckta tidningar), men det kan däremot finnas spaltmellanrum. – På engelska: gutter.

[tryckning] [typografi] [ändrad 2 oktober 2018]

subtraktiv färgblandning

vanlig färgblandning som i färgskrivare, tryckerier, målning och negativ färgfilm: den färg­blandning som vi lär oss i skolan: gult blandat med blått blir grönt. Alterna­tivet heter additiv färg­­bland­ning. – Sub­­trak­tiv färgblandning innebär att färg­­ämnen blandas på en yta, som oftast är vit. Re­sul­tatet betraktas i dags­­ljus eller i inom­hus­belysning. I sub­traktiv färgblandning räcker det med de fyra färgerna cyan, magenta, gult och svart (se CMYK) för att man ska kunna blanda till alla andra färger på ett god­tag­bart sätt. Vitt kan man få av bak­­grunden. (Se också fyr­­färgs­­tryck.) Det kallas för sub­traktiv färgblandning därför att ju mer färgämne man tillför, desto mörkare blir det: ljuset subtraheras.

[skrivare] [tryckning] [ändrad 24 januari 2018]

k

  1. – k är multipel­prefix för kilo- (= ⨯1 000). Det ska alltid skrivas med litet k. – Men i synnerhet i USA är det vanligt att det också skrivs med stort K (fel!), och K kan där också stå för kilo­gram. Inom foto och video anger k ibland hori­sontell upp­lösning: 4k står för ett bild­format med ungefär 4 000 bildpunkter på lång­sidan;
  2. – K är förkortning för svart i färglära. Det ingår i för­kort­ningen CMYK. Skrivs med stort K. – K står för svart eftersom det är sista bok­staven i black. B var upptaget: det står för blått.

[förkortningar på K] [multipelprefix] [skrivare] [tryckning] [ändrad 24 januari 2018]

CMYK

Fyra rutor med färgerna cyan (blågrönt), magenta (purpurrött), gult och svart. Bokstäverna C M Y och K står i respektive ruta.
Källa: Wikipedia.

förkortning för cyan, magenta, yellow, black (som förkortas K). – Det är de fyra färger som an­vänds i fyr­färgs­tryck, både i tryckerier och i färgskriv­are. Genom att blanda dem i olika proportioner får man fram approximationer av alla andra kulörer. Sättet att blanda färgerna kallas för sub­traktiv färgblandning. – Att cmyka (uttalas ”smyka”) en bild är att färg­­separera den för fyr­­färgs­tryck. För var och en av de fyra tryck­­plåtar, en i varje färg, som behövs per sida i fyr­färgs­tryck framställer man en separat bild­fil. – Jäm­­för med den färg­be­skriv­ning som behövs för en bild­skärm, RGB, och med YPbPr.

[förkortningar på C] [skrivare] [tryckning] [ändrad 5 december 2017]

job definition format

(jdf) – standard för beskrivning av arbetsflödet för material som ska tryckas. Filformatet jdf har plats för detaljerad information om hur materialet ska tryckas (format, antal exemplar, papperstyp med mera), information om beställaren och om hur trycksaken ska levereras. – Jdf har utarbetats av ledande företag i den grafiska branschen, och är gjort för att fungera oberoende av vilken utrustning och vilka program man använder. Jdf-standarden tillhör organisationen Cip4 (länk).

[tryckning]

beställtryck

framställ­ning av tryckta böcker och annat material i enstaka exemplar till låg kostnad. Detta i kontrast till tra­di­tion­ella tryck­metoder som kräver att man trycker hundra­tals eller tusen­tals exemplar om man vill få ett rimligt pris per exemplar. Dess­utom innebär beställ­tryck att kunden köper boken först, sedan trycks den. – För­ut­sätt­ningen för beställ­tryck är dels att boken finns lagrad som datafil (så att man inte behöver sätta den), dels att tryckningen görs med avan­ce­rade laser­skriv­are som både trycker och binder boken (i stället för tradi­tion­ella tryck­pressar med höga igångsättningskostnader). – Denna tryck­metod har flera fördelar:

  1. det blir billigt att hålla böcker som sällan efter­frågas till­gäng­liga. Kunderna kan köpa böcker som annars skulle vara ut­gång­na från förlaget. Allt som förlaget behöver göra är att tillhandahålla en utskrivbar fil. (Se långa svansen);
  2. bokens utformning kan anpassas till kundens önske­mål. Man kan till exempel trycka boken med större stil än vanligt;
  3. handböcker och läroböcker kan löpande hållas aktuella, och det blir ekonomiskt försvar­bart att införa även små ändringar. Varje köpare kan få en färsk utgåva.

– På engelska: print-on-demand. På svenska också: exemplar­tryck, styck­tryck, personligt tryck – 

– Se också Espresso book machine.

[bokutgivning] [tryckning] [ändrad 4 oktober 2018]

Espresso book machine

maskin för beställtryck (print-on-demand) från amerikanska företaget Ondemandbooks. – Affärsidén är att maskinen ska finnas där de bok­köp­ande kunderna finns – bokhandlar, kaféer, museer – och att den ska kunna skriva ut enstaka exemplar av böcker ur ett stort sortiment medan kunden väntar. Ma­skinen, baserad på en avancerad laserskrivare, trycker och binder en bok på tre fyra minuter. – Espresso book machine är kopplat till ett nätbaserat system, Espressnet (länk), med böcker som kan tryckas. Böckerna är lagrade som pdf‑filer. Böckerna kan tryckas i olika format och är, enligt företaget, omöjliga att skilja från böcker tryckta i vanliga tryck­e­rier. – Se ondemandbooks.com.

[tryckning] [ändrad 6 mars 2018]

desktop publishing

(DTP) – datorstödd sidredigering. Framställning av tryckfärdiga original till hela sidor för tidningar och andra trycksaker på dator med program som Pagemaker†, QuarkXPress och InDesign. Sidredigerare eller ori­gi­nal­are sätter samman sidorna med text och bild på sin bildskärmar och lämnar sedan sidorna direkt till tryckeriet som filer. – Desktop publishing blev möjligt i mitten av 1980‑talet tack vare programmet Pagemaker† för Macintosh i kombination med sidbeskrivningsspråket PostScript och de första ekonomiskt överkomliga laser­skrivarna (som gjorde att man kunde se hur sidorna blev på papper utan att behöva sätta igång ett helt tryck­e­ri). I början av 1990‑talet hade det blivit det allena­rådande sättet att fram­ställa original till tidningar och trycksaker. Termen används därför inte så mycket, eftersom den står för något som har blivit själv­klart. – Kallas ibland också för computer assisted publishing, CAP.

[grafik] [tryckning] [ändrad 4 maj 2017]