ray casting

beräkning av hur ljus strålar från en punkt till alla ytor i ett rum, men utan beräkning av reflekterade ljusstrålar. Det är alltså en enklare form av ljussättning (ray tracing). Ray casting kan användas i dator­ani­mer­ing för att generera skuggor och dagrar, men eftersom tekniken inte lägger till reflekterat ljus blir det inga nyanser. Tekniken kan också an­vändas för att förenkla datoranimeringar, till exempel för att ta bort sådana objekt och ytor som ändå inte syns från en viss punkt och för olika tekniska ända­mål. Tekniken har funnits sedan 1960-talet, men be­näm­ningen ray casting är från 1980-talet. Det finns ingen svensk term.

[datoranimering] [14 augusti 2017]

ljussättning

(ray tracing) – även: strålgångsberäk­ning – i dator­grafik: beräk­ning av hur ljuset faller i digitala bilder (rörliga bilder och still­bilder). Både primär­strålar (direkt från ljuskällan) och sekundärstrålar (reflekterat ljus) be­räk­nas. Ljussättning gör att bilden får skuggor och dagrar, reflexer, spegel­bilder, glitter, dis och bränn­ytor. Det utgår från de ljus­källor som finns i bilden, eller som är under­för­stådda (solen skiner ju även om den inte är i bild). Det är en simul­ering av hur ljus­strål­arna skulle bete sig i en verklig miljö, och förut­sätter att bilden bygger på ett tre­dimen­sion­ellt under­lag. Ljus­sätt­ning ingår ofta i rendering. – Jämför med den enklare tekniken ray casting. – Termen strålgångsberäkning används också i akustik i motsvarande betydelse.

[bildbehandling] [datoranimering] [ändrad 14 augusti 2017]