ray casting

beräkning av hur ljus strålar från en punkt till alla ytor i ett rum, men utan beräkning av reflekterade ljusstrålar. Det är alltså en enklare form av ljussättning (ray tracing). Ray casting kan användas i dator­ani­mer­ing för att generera skuggor och dagrar, men eftersom tekniken inte lägger till reflekterat ljus blir det inga nyanser. Tekniken kan också an­vändas för att förenkla datoranimeringar, till exempel för att ta bort sådana objekt och ytor som ändå inte syns från en viss punkt och för olika tekniska ända­mål. Tekniken har funnits sedan 1960-talet, men be­näm­ningen ray casting är från 1980-talet. Det finns ingen svensk term.

[datoranimering] [14 augusti 2017]

ljussättning

(ray tracing) – även: strålgångsberäk­ning – i datorgrafik: beräkning av hur ljuset faller i digitalt tecknade bilder (rörliga bilder och stillbilder). Både primärstrålar (direkt från ljuskällan) och sekundärstrålar (reflekterat ljus) beräknas. Ljussättning gör att bilden får skuggor och dagrar, reflexer, spegelbilder, glitter, dis och bränn­ytor. Det utgår från de ljuskällor som finns i bilden, eller som är underför­stådda (solen kan ju skina på motivet även om den inte är i bild). Det är en simulering av hur ljusstrål­arna skulle bete sig i en verklig miljö, och förut­sätter att bilden bygger på ett tredimension­ellt under­lag. Ljussätt­ning ingår ofta i rendering. – Jämför med den enklare tekniken ray casting. – Termen strålgångsberäkning används också i akustik i motsvarande betydelse.

[bildbehandling] [datoranimering] [ändrad 6 oktober 2020]