tredimensionell

– om bilder och bildskärmar:

  1. –– med djup­verkan, vilket kan åstad­kommas genom att man tar två bilder av samma motiv från två nära­liggande punkter och betraktar dem genom special­glas­ögon som i gamla View­master. Synsinnet kombinerar de två bilderna till en. Den tredimensionella effekten kallas för stereo­skopisk. Tekniken används i VR-kuber –– Se också auto­stereo­skopisk;
  2. –– utan djupverkan, men baserad på en ritning av motivet med tre dimension­er angivna. Användaren kan därför, med mus eller annat styrdon, vrida och vända på före­målen på bild­skärmen och betrakta dem från olika håll. – Dator­animerade filmer är ofta gjorda med sådan teknik: en figur eller ett föremål ritas en gång för alla i tre dimensioner, och kan sedan användas i hela filmen. –– Se också Z‑buffring;
  3. –– tredimensionell projektion, till exempel holo­gram och volumetriska bilder, som svävar som en spök­bild i luften, och som man kan betrakta utan special­glasögon;
  4. –– ibland kallas också bilder med perspektiv för tre­dimensionella. Alltså sådana bilder där avlägsna före­mål är mindre än när­belägna. Typ­exempel är när en GPS-navigator för bilar visar en bild av hur vägen framåt ser ut – den smalnar av. Sådana bilder är ”tre­dimensionella” bara om man jämför med vanliga kartor, som helt saknar perspektiv;
  5. –– med skuggningar, schatteringar och ljus­dagrar som ger intryck av att en yta har tre­dimen­sio­nella detaljer, fast den i själva verket är plan.–

– Se också iso­metrisk och äkta 3d.

[bildskärmar] [datoranimering] [3d] [ändrad 16 februari 2018]