tredimensionell

– om bilder och bildskärmar:

  1. – med djup­verkan, vilket kan åstad­kommas genom att man tar två bilder av samma motiv från två näraliggande punkter och betraktar dem genom specialglasögon som i gamla Viewmaster. Synsinnet kombinerar de två bilderna till en. Den tredimensionella effekten kallas för stereoskopisk. Tekniken används i VR-kuber – Se också autostereoskopisk;
  2. – utan djupverkan, men baserad på en ritning av motivet med tre dimension­er angivna. Användaren kan därför, med mus eller annat styrdon, vrida och vända på före­målen på bildskärmen och betrakta dem från olika håll. Bilderna har perspektiv. – Datoranimerade filmer är ofta gjorda med sådan teknik: en figur eller ett föremål ritas en gång för alla i tre dimensioner, och kan sedan användas i hela filmen. Detta kallas ibland för äkta 3d. – Se också Z‑buffring;
  3. – tredimensionell projektion, till exempel holo­gram och volumetriska bilder, som svävar som en spökbild i luften, och som man kan betrakta utan special­glasögon;
  4. – ibland kallas också bilder med perspektiv för tredimensionella. Alltså sådana bilder där avlägsna föremål är mindre än närbelägna. Typexempel är när en GPS-navigator för bilar visar en bild av hur vägen framåt ser ut den smalnar av. Sådana bilder är tredimensionella bara om man jämför med vanliga kartor, som helt saknar perspektiv;
  5. – med skuggningar, schatteringar och ljus­dagrar som ger intryck av att en yta har tre­dimen­sio­nella detaljer, fast den i själva verket är plan.

– Se också iso­metrisk.

[bildskärmar] [datoranimering] [3d] [ändrad 27 december 2018]