PARC

Palo Alto Research center, förr Xerox PARC, sedan januari 2002 bara PARC – ett legendariskt forskningsinstitut i Palo Alto där mycket av det vi tar för givet i moderna person­datorer har uppfunnits. – Den första datorn som påminner om en modern person­dator var Xerox Alto†, som utvecklades 1973 på PARC, men som inte såldes kommersiellt. Den följdes 1981 av Xerox Star†, som såldes kommersiellt, men som inte kunde hävda sig mot de billigare persondatorerna från företag som Apple och IBM. – Kända forskare som har arbetat på PARC är Alan Kay, Bob Metcalfe, Anita Borg† och Mark Weiser†. – Xerox grundade PARC 1970 under ledning av fysikern George Pake (1925—2004, (se Wikipedia) med målet att upp­finna ”framtidens kontor”. Stig Hagström† var forskningschef på PARC:s materialforskningsavdelning 1976—1987. På PARC ut­veck­lades det grafiska användar­gräns­snittet, det lokala nätverket, ethernet och laserskrivaren. Legendariskt är också hur Xerox ständigt har försummat att marknads­föra uppfinningarna (med undantag för laserskrivaren). Det blev Steve Jobs† som, efter att ha sett Xerox Alto, såg till att det grafiska användargränssnittet med fönster, ikon, mus och pekare blev normen för en användarvänlig persondator. – Tillsammans med Stanford‑universitetet har Xerox PARC varit den kreativa motorn i Silicon Valley, men storhetstiden var på 1970‑talet. Se boken Dealers of lightning: Xerox PARC and the dawn of the computer age av Michael Hiltzik (1999). – Sedan januari 2002 är PARC, som tidigare var en avdelning, ett helägt dotterbolag till Xerox. – Se parc.com.

[forskningsinstitut] [förkortningar på P] [it-historia] [ändrad 11 april 2019]

Xerox Star

Bildskärm och tangentbord.
Xerox Star.

den första kommersiella persondatorn som liknade en modern persondator, lanserad 1981. – Xerox Star, som utvecklades på PARC, hade grafiskt användargräns­snitt med fönster, mus, inbyggd nätverks­anslutning och elektroniska meddelanden. Den ingick i ett system med laserskrivare, vilket då var en nyhet. Xerox Star tillämpade också principen WYSIWYG (what you see is what you get), vilket innebar att det som skrevs ut på laser­skrivaren såg lika­dant ut som det som visades på bildskärmen. – Xerox Star var dyr. Ett system med ett par persondatorer, en server och en laserskrivare kostade ungefär 75 000 dollar, extra persondatorer kostade 16 000 dollar stycket. Det såldes samman­lagt 25 000 exemplar av Xerox Star från debuten 1981 till slutet av 1980‑talet. – Bakgrund: Xerox Star var inspirerad av Xerox Alto†, en liknande dator som hade utvecklats tio år tidigare på Xerox PARC. Xerox Alto såldes aldrig kommersi­ellt. Den användes internt på forskningsinstitutet och av ett fåtal externa forskare och programmerare. Men Xerox Star var ingen vidareutveckling av Xerox Alto, utan utvecklades från grunden för att säljas till företag. Xerox Star konstruerades däremot till stor del Alto‑datorer. Den dator som gav Steve Jobs† inspiration till Macintosh var den äldre Alto, inte den senare Star. – Ar­tikel från 1989 om Xerox Star med bilder, klicka här.

[grafiskt användargränssnitt] [historiska datorer] [it-historia] [ändrad 27 april 2018]

Xerox Alto

en experimentell persondator från 1970-talet, utvecklad på PARC. – Xerox Alto hade grafiskt användargränssnitt och mus, vilket den var först med. Den var inte avsedd som hem­dator eller hobbydator, utan användes internt på Xerox av professionella datoranvändare, på den tiden bara programmerare och forskare. Den tillverkades från 1973 i ungefär tio år i sammanlagt ungefär två tusen exemplar. Den ingick i PARC:s sats­ning på att uppfinna ett datoriserat kontor. – Xerox Alto användes bland annat av Alan Kay när han utvecklade Small­talk och av Bob Metcalfe när han utvecklade ethernet. Den in­spi­re­rade också Steve Jobs† till att utveckla Macintosh. – Xerox ledning hade däremot ringa förståelse för potentialen i Xerox Alto, och när Xerox 1981 började sälja en liknande dator, Xerox Star†, innehöll den knappast någon teknik från Alto. – Bilder på Alto finns på Digibarn Museum, klicka här, även på Internet Archive: länk.

[it-historia] [historiska datorer] [ändrad 4 april 2017]

Lorenz, Edward

Edward Lorenz.
Edward Lorenz, meteorologen som gjorde matematik av kaos.

(1917—2008) – amerikansk meteorolog och matema­tiker, den direkta upphovsmannen till kaosteorin. – Runt 1960 utvecklade Lorenz med hjälp av Margaret Hamilton och Ellen Fetter (senare Ellen Gille) ett datorprogram som simulerade luftmassornas rörelse i atmo­sfären. Han upp­täckte då att mycket små föränd­ringar av ingångsvärdena kunde leda till mycket stora och oförutsägbara föränd­ringar. Det räckte med att han rundade av ingångsvärdet 0,506127 till 0,506 – en avrund­ning som i normal fysik är för­sum­bar – för att modellen skulle förutspå helt andra vindar. Denna känslig­het för mycket små förändringar är en följd av den mate­ma­tiska modellens uppbyggnad, men den stämmer också med många företeelser i naturen. – Lorenz beskrev detta i artikeln Deterministic nonperiodic flow (arkiverad), som publicerades 1963. Lorenz namngav 1972 den omtalade fjärilseffekten i sitt föredrag ”Kan en fjäril som fladdrar med vingarna i Brasilien starta en virvelstorm i Texas?”.

Avbildning av Lorenzattraktorn.
Det är matematiskt bevisat att linjerna i Lorenzattraktorn aldrig går i exakt samma bana.

– Lorenz har också visat hur enkla ekvationer kan ge upphov till ett oändligt komplicerat mönster, Lorenzattraktorn. Lorenz­attraktorn ser ut som två spiraler som är hop­växta. Den skapas av en rörlig punkt som rör sig i en cirkel, men aldrig i exakt samma bana. På ett till synes oförutsäg­bart, men mate­ma­tiskt bestämt, sätt hoppar den rörliga punkten ibland över till den andra ringen, där den inte heller någonsin går i exakt samma bana två gånger. – Lorenz var pro­fessor på MIT. Han pensionerades 1981. Han fick många utmärkelser, bland annat det svenska Crafoordpriset (länk) (brukar fungera, trots överstrykning) 1983. – Läs mer i Wikipedia.

[edward lorenz] [matematik] [ändrad 8 december 2020]

Data General

en uppköpt tillverkare av minidatorer. – Data General var på 1970‑talet en allvarlig utmanare till Digital†. Numera ingår Data General i EMC och varumärket används inte. – Data General grundades 1968 av avhoppare från Digital. De ville göra billigare, snabbare och enklare mini­datorer än Digital gjorde, och de var framgångsrika i ett par decennier. På 1990‑talet gick Data General över till att tillverka servrar. Men företaget fick ökande problem med att hävda sig på en marknad där billiga servrar massproducerades, och det blev 1999 upp­köpt av EMC. – Data Generals storhetstid beskrevs i den prisbe­lönta boken The soul of a new machine (1981En dators födelse, 1982) av Tracy Kidder (länk).

[företag] [minidatorer] [uppköpt] [ändrad 29 juni 2017]

Apollonsyndromet

Guden Apollon besegrar Python.
Guden Apollon besegrar Python.
  1. det att ett projekt misslyckas eller drar ut på tiden därför att begåvade deltagare tvistar med varandra;
  2. – det att någon på svaga grunder påstår sig ha spelat en avgörande roll i ett viktigt projekt;
  3. – det att man avsiktligt drar ut på ett projekt för att det inte ska av­slutas.

– Benämningen kommer från den brittiske psykologen Meredith Belbin (belbin.com), som avsåg betydelse 1. Han beskrev feno­menet 1981 i sin bok Manage­ment teams (länk). Boken finns på svenska med samma titel. På engelska: Apollo syndrome. Namnet, efter den grekiska guden Ἀπόλλων, som på svenska heter Apollon, har ingen särskild inne­börd, utan valdes godtyck­ligt.

[projektarbete] [psykologi] [ändrad 7 augusti 2021]

onion routing

lökskalsadressering – en metod för döljande av avsändare och mottagare när meddelanden skickas genom inter­net. – Lökskalsadressering används i nätverket Tor. Det kan jämföras med att lägga ett brev i ett adresserat kuvert inuti andra adresserade kuvert, som skalen på en lök. Det yttersta kuvertet är adresserat till en person, som öppnar det och hittar ett nytt kuvert, adresserat till en annan person. Hon skickar kuvertet till den personen, som öppnar det och hittar ännu ett kuvert, adresserat till en tredje person… Detta fortsätter tills kedjan av brev når den egentliga och slut­liga mottagaren, som öppnar det sista, innersta kuvertet och i det hittar brevet. – Mellanleden i kommunikationskedjan kan alltså bara läsa adressen till närmast följande led på vägen, men de kan inte se vem som är första avsändare eller slutlig mottagare. De kan inte heller läsa meddelandet. – Me­toden används i digital form i nätverket Tor. Både meddelandet och adressinformationen krypteras där i flera lager, ett lager för varje router på vägen. (Detta förutsätter att routrarna har varsin publik nyckel.) Varje router kan då dekryptera ett lager och då läsa vart meddelandet ska skickas närmast. Själva meddelandet kan bara dekrypteras av den slutliga mottagaren. De routrar som meddelandet har passerat genom kan alltså inte avläsa vem avsändaren och mottagaren är, och de kan inte heller läsa meddelandet. (En förutsättning är givetvis att alla led ingår i ett nätverk som förmedlar lökskalsadresserade meddelanden.) – Tekniken har utvecklats av amerikanska krigsmakten efter en idé från 1981 av krypteringsexperten David Chaum – se artikeln ”Untraceable electronic mail, return addresses, and digital pseudonyms” (länk). – Läs också om .onion.

[datakommunikation] [kryptering] [personlig integritet] [skyddad kommunikation] [tor] [ändrad 14 september 2021]