ISDN

förkortning för integrated service device network – ett system för digital dataöverföring via det vanliga kretskopplade telefonnätet:

  1. – ”vanlig” ISDN var på 1980- och 1990-talen en tjänst som erbjöds till privatpersoner och småföretag som ett snabbare alternativ till modem för uppringda förbindelser. Det har trängts ut av DSL och mobil datakommunikation. – ISDN av denna typ klarade dataöverföring med upp till 128 kilobit per sekund, jämfört med högst 56 kilobit per sekund för modem. Vänte­tiden innan datakommuni­ka­tion­en kom igång var nästan omärklig, och man kunde tala i telefon samtidigt som man skickade data. Anslutning till telenätet skedde med en terminaladapter med anslutningar för dator, telefon och fax. – Nack­delen med ISDN var, förutom priset, att varje abonnent behövde två telefonlinjer. I början av 00‑talet konkurrerade därför DSL, som klarar sig med en telefonlinje och dessutom är mycket snabbare, ut ISDN för privatkunder och småföretagare;
  2. – samma system med högre kapacitet för överföring av större datamängder över telefonnätet. Alltså avsett för större företag och organisa­tioner. De hyrde ISDN-förbindelser från telefonbolagen. Även denna form av ISDN håller på att fasas ut under 2010-talet.

– Den internation­ella ISDN-standarden fastställdes 1984 och reviderades 1988. – Internationella teleunionen ITU:s information om ISDN (från 2014), se denna länk.

[datakommunikation] [förkortningar på I] [ändrad 9 november 2019]

PPPoE

point-to-point protocol (PPP) over ethernet – ett protokoll som hanterar en dators anslutning till internet över en bredbandsförbindelse. – Föregångaren PPP var utvecklad för uppringda förbindelser, alltså med modem över telefontråd. Med andra ord en kretskopplad anslutning där man disponerar linjen hela tiden tills kommunikationen avslutas. När man kommunicerar över bredband används i stället paketförmedlande teknik där meddelandena delas upp i småbitar som överförs oberoende av varandra. Detta innebär andra förutsättningar, bland annat för säkerhet, vilket ställer nya krav på protokollet. PPPoE är utvecklat för att vara likvärdigt med PPP.

[bredband] [förkortningar på P] [internet] [ändrad 21 februari 2018]

bandbredd

(bandwidth)överföringskapacitet, datatakt – en elektronisk kommunikationsförbindelses förmåga att överföra datamängder per tidsenhet. – Bandbredd anges i datakommunika­tion i bit per sekund, bps. Hög bandbredd ger möjlig­het till dataöverföring i hög takt (rate). – Ordet bandbredd är hämtat från radioteknik, där det syftar på det kontinuerliga band av frekvenser runt den centrala frekvensen som en radiosändning tar i anspråk. Runt den centrala frekvensen, till exempel 96,2 megahertzFM, måste radiosändningen nämligen ha ostörd tillgång till så kallade sidoband (högre och lägre sidoband) av näraliggande frekvenser. (Det är en omöjlighet att sända på bara 96,2 megahertz – eller någon annan frekvens.) Ju högre ljudkvalitet man vill ha på radiosändningen, desto bredare band behövs. Andra radiosignaler på näraliggande frekvenser skulle försämra radiosignalens kvalitet. Man kan därför inte tilldela radiostationer frekvenser som ligger alltför nära varandra. – Nätverkstekniken har tagit över termen och uppkallat resultatet (hög datatakt) efter förutsättningen (hög bandbredd). Därav termen bredband. – Hastighet används ofta i samma betydelse, men det är tekniskt missvisande. Signalerna kommer i princip fram lika fort på en ”snabb” som på en ”långsam” förbindelse. Skillnaden är hur många bit som kommer fram per sekund. (Du vill ha en lastbil, inte en Porsche, om du ska köra ett flyttlass.) – Se också bredband. – Bandvidd är en direktförsvenskning som inte är den etable­rade facktermen.

[elektronisk kommunikation] [ändrad 14 maj 2020]

bredband

dataöverföring med hög kapacitet. – I EU:s Europeiska kodex för elektronisk kommunikation från 2018 sätts målet att alla ska ha tillgång till minst 100 megabit per sekund för nerladdning. Kapaciteten (datatakten) i bredband ska vara tillräcklig för att man ska kunna ta emot och skicka röstsamtal, musik, tv och video. Amerikanska FCC satte 2018 nedre gränsen för bredband vid 25 megabit per sekund för ingående data till abonnenten och 3 megabit per sekund för utgående. – När det runt år 2000 började bli vanligt med snabbare data­­över­föring än med telefon‑modem, som klarade maximalt 56 kilobit per sekund, kallades allt som var märkbart snabbare för bredband. De första ADSL‑tjänsterna kom i bästa fall upp till runt 400 kilobit per sekund. I början av 00‑talet satte IT‑kommis­sionen upp målet att alla skulle ha tillgång till fem megabit per sekund.  – På engelska: broadband. – Jäm­för med bandbredd och se också DSL och smalband (narrow­band).

[bredband] [ändrad 21 april 2020]