bandbredd

(bandwidth) –– överföringskapacitet, datatakt – en kommunikations­för­bind­elses för­måga att över­föra data­mängder per tids­enhet. Mäts i data­kom­mu­ni­ka­tion i bit per sekund, bps. Hög band­bredd ger möjlig­het till data­överföring i hög takt (rate). – Ordet band­bredd är hämtat från radio­­teknik, där det syftar på det kontinuerliga band av frekvenser runt den centrala frekvensen som en radiosändning tar i anspråk. Runt den centrala fre­kvensen, till exempel 96,2 megahertz på FM, måste radio­sänd­ningen nämligen ha ostörd tillgång till ett band av näraliggande fre­kvenser. (Det är en omöjlighet att sända på bara 96,2 megahertz.) Ju högre ljudkvalitet man vill ha på radiosändningen, desto bredare band behövs. Andra radio­signaler på det frekvensbandet skulle försämra radio­signalens kvalitet. (Man kan därför inte tilldela radiostationer frekvenser som ligger alltför nära varandra.)  – Data­­tekniken har tagit över termen och upp­kallat resultatet (hög data­takt) efter för­ut­sätt­ningen (hög band­­bredd). –– Hastig­het används ofta i samma betydelse, men det är tekniskt miss­vis­ande. Sig­nal­erna kommer i princip fram lika fort på en ””snabb”” som på en ””lång­sam”” för­bind­else. Skill­naden är hur många bit som kommer fram per sekund. (Du vill ha en lång­tradare, inte en Porsche, om du ska köra ett flyttlass.) – Se också bred­band. – Bandvidd är en direkt­för­svenskning som inte är den etable­rade fack­termen.

[elektronisk kommunikation] [ändrad 1 november 2017]

Dagens ord: 2017-11-02