DSL | IDG:s ordlista

– digital subscriber line – en teknik för snabb internetanslutning genom det fasta telenätet. – Den äldsta och mest kända formen av DSL, ADSL, har sedan länge ersatts av snabbare varianter av DSL som VDSL och VDSL2 samt G.fast. Ändå talar man ofta om ”ADSL” när man menar nyare former av DSL. Medan ADSL först klarade 500 kilobit i sekunden klarar VDSL2 100 megabit i sekunden eller mer, och G.fast klarar en gigabit i sekunden på korta avstånd. – DSL utvecklades på 1990‑talet för att man skulle kunna erbjuda bredband över det vanliga telenätet till abonnenter som saknade optisk fiberanslutning. DSL sågs då som en övergångslösning. – Tekniskt fungerar DSL så att datakommunikationen sker på mycket höga frekvenser i telenätet (kopparnätet). Frekvenserna är så höga att de inte stör telefonsamtal. (Se frekvensdelning.) Man kan därför tala i telefon och använda DSL samtidigt. DSL förutsätter att särskild utrustning, DSLAM, monteras i telestationen. – Abonnenten måste ha ett DSL‑modem och en delningsdosa (splitter) som skickar telefonsamtal till telefonen och datakommunikation till DSL‑modemet. Hur snabb förbindelsen faktiskt blir hänger på avståndet till telestationen. Ju snabbare DSL‑teknik man använder, desto kortare räckvidd har signalen från telestationen. – DSL används mest av privatpersoner och småföretag som vill ha bredband utan att behöva dra nya kablar;
– DSL, se Damn small Linux.