DSL

  1. – digital subscriber line – teknik för snabb internet­anslutning genom tele­nätet. – Den äldsta och mest kända formen av DSL, ADSL, har sedan länge ersatts av snabbare varianter av DSL som VDSL och VDSL2 samt G.fast. Ändå talar man ofta om ADSL när man menar nyare former av DSL. Medan ADSL först klarade 500 kilo­bit i sekunden klarar VDSL2 100 mega­bit i sekunden eller mer, och G.fast klarar en giga­bit i sekunden på korta avstånd. – DSL ut­vecklades på 1990‑talet för att man skulle kunna erbjuda bred­band över det vanliga tele­nätet till abonnenter som saknade optisk fiber­an­slut­ning. DSL sågs då som en övergångslösning. – Tekniskt fungerar DSL så att data­kommu­ni­ka­tionen sker på mycket höga fre­kvenser i tele­nätet. Fre­kvens­erna är så höga att de inte stör telefon­samtal. (Se frekvens­delning.) Man kan därför tala i tele­fon och använda DSL sam­tidigt. DSL för­ut­sätter att sär­skild ut­rustning, DSLAM, monteras i tele­stationen. – Abonnenten måste ha ett DSL‑modem och en delnings­dosa (splitter) som skickar telefon­samtal till tele­fonen och data­kommunikation till DSL‑modemet. Hur snabb för­bindelsen faktiskt blir hänger på av­ståndet till tele­stationen. Ju snabbare DSL‑teknik man an­vänder, desto kortare räck­vidd har signalen från tele­stationen. – DSL används mest av privat­personer och små­företag som vill ha bredband utan att behöva dra nya kablar;
  2. – DSL, se Damn small Linux.

[bredband] [förkortningar på D] [linux] [ändrad 20 juli 2017]