RSA

känd algoritm för asymmetrisk kryptering. RSA är också ett krypto­system baserat på RSA-algoritmen. – Den är upp­kallad efter upp­hovs­männen Ron Rivest (länk), Adi Shamir (se Wikipedia) och Leonard Adleman (länk). RSA presenterades 1977 och var den första asymmetriska krypteringsalgoritmen. Sedan dess har andra matematiker ut­vecklat liknande algoritmer. (Se också Diffie-Hellman.) – RSA-algo­ritmen till­hör före­taget RSA Se­cu­ri­ty. RSA Security ingår numera i EMC, men under eget namn (rsa.com), och marknadsför RSA‑algoritmen som del av ett kryptosystem. Andra organisa­tioner får an­vända RSA‑algoritmen mot betalning. – RSA Conference, RSAC, är en säker­hets­kon­ferens som har anordnats sedan 1991, se rsaconference.com.

[företag] [förkortningar på R] [kryptering] [mässor och kon­ferenser] [ändrad 10 januari 2019]

REST

för representational state transfer – ett sätt att programmera webbplatser så att de kan tillhandahålla programtjänster åt andra webbplatser. Detta ska fungera även om webbplatserna har programmerats av utvecklare utan kunskap om varandra eller om den andra webbplatsen. Webbplatserna förses med standardiserade gränssnitt på ett sätt som påminner om hur man gör i objektorienterad programmering. Beteckningen REST infördes år 2000 av Roy Fielding (länk), och har sedan dess blivit det kanske mest använda sättet att bygga upp webbaserade program. Pro­gram och resurser som följer reglerna för REST kallas för RESTful. – Läs mer här och i Wikipedia.

[förkortningar på R] [systemutveckling] [webben] [ändrad 27 mars 2018]

RFID

radio frequency identification – även: RF‑etiketter– system för kontakt­lös över­föring av små data­mängder på korta avstånd – några meter, ibland mer. RFID‑chipp är små knappar som, med dagens teknik, kan lagra data motsvarande upp till ett 60‑siff­­rigt tal. Dyrare typer kan ha raderbar information och kan förses med nya nummer. De kan byggas in i prislappar, förpackningar, id‑kort eller dokument (det finns en platt variant som kan ”skrivas ut” på pappers­liknande material). RFID är alltså en form av AIDC. RFID‑chipp har oftast inga batterier, utan aktiveras av en radio­signal från sändaren/mottagaren. (En bra förklaring finns här.) Det finns också modeller som är batteri­drivna eller går på elnätet, till exempel för biltullar. Vid anrop sänder RFID‑chippen ut sitt inbyggda nummer som uppfångas av sändaren / mottagaren på upp till några tiotal meters håll. – Tekniken är ett alternativ till olika typer av kortläsare och andra läsare, eftersom den fungerar på avstånd och därmed förenklar hanteringen. Om månadskortet för bussen har RFID‑chipp fungerar det utan att man behöver ta upp det ur fickan. Många varnar för att tekniken gör det möjligt att kartlägga människors rörelser och inköp i detalj. – Se också EPC. – Jäm­för med NFC.

[förkortningar på R] [kontaktlöst] [ändrad 10 augusti 2017]