bränning

om optiska diskar: lagring av data på en enstaka disk med användning av en separat brännare eller en brännare som är inbyggd i en dator. – Det som bränns kan vara musik, filmer eller vilka filer som helst. Tekniken som används för att ”bränna” är annorlunda än den som används för att tillverka optiska diskar i industriell skala. De mikroskopiska hålen som kodar för ettor och nollor på disken blir annorlunda. Därför är brända optiska diskar inte alltid spelbara på spelare för film och musik. Däremot brukar spelare för brända diskar (ofta inbyggda i datorer) även kunna spela industriellt tillverkade optiska diskar för film och musik. – Diskar som är avsedda för bränning finns i fyra huvudtyper:

  1. – inspelningsbara diskar som kan brännas en gång och som inte kan raderas och återanvändas (icke‑inkrementell bränning). Betecknas med tillägget -R;
  2. – inspelningsbara diskar som kan fyllas på men inte återanvändas: när man har bränt en gång kan man bränna en gång till och lägga till mer data, om det finns utrymme (inkrementell bränning). Det går däremot inte att radera det som en gång har bränts. Betecknas med tillägget +R;
  3. – återskrivbara diskar som är icke‑inkrementella. Man kan radera det man har bränt och bränna in något annat. Men man kan inte fylla på med mer data utan att radera allt gammalt först. Betecknas med tillägget -RW;
  4. – återskrivbara diskar som är inkrementella. Om det finns utrymme kvar på en bränd disk kan man fylla på med mer data vid ett senare tillfälle. Man kan också radera allt på disken och bränna igen. Betecknas med tillägget +RW.

– Bränning har i stor utsträckning kommit ut bruk under 2010‑talet eftersom data kan lagras på USB‑minnen med samma kapacitet som optiska diskar eller mer, och eftersom film och musik i allt större omfattning laddas ner från internet som strömmande medier.

[optiska diskar] [9 oktober 2019]

MiniDisc

ett avvecklat magnetooptiskt lagringsmedium från Sony. MiniDisc användes för musik och för datalagring. Spelare för MiniDisc såldes 1992—2013, diskar såldes även senare. – Med magnetooptisk menas att data lagras magnetiskt, som på en hårddisk, men avläses med laser. Det gör avläsningen snabbare. Även inspelning görs med laser. – Diskarna var 68×72 millimeter och låg i ett plastfodral som liknade fodralen för CD, fast mindre. De var ständigt stängda, utan när de låg i spelaren. Det fanns skrivbara MiniDisc. Ljudkomprimering gjordes med formatet ATRAC. – Intresset för MiniDisc var aldrig särskilt stort utanför Japan, bland annat för att det inte fanns mycket inspelad musik att köpa för MiniDisc. Det intresse som ändå fanns avtog snabbt när det kom musikspelare med inbyggd hårddisk eller halvledarminne, vilket ledde till att Sony avvecklade tekniken.

[lagringsmedier] [ljudinspelningar] [nerlagt] [15 oktober 2018]

trim

  1. TRIM command – instruktion från operativsystemet till en SSD om att ett eller flera block med data inte används längre, och därför kan raderas;
  2. – instruktion att onödiga ordmellanrum i en textfil ska tas bort.

[lagringsmedier] [programmering] [27 september 2017]

nätverkshårddisk

(eller nätverksdisk, på engelska network drive eller network hard drive) – hårddisk som ansluts till ett lokalt nätverk. Den är alltså inte ansluten till en viss dator, utan alla datorer i det lokala nätverket har åtkomst till den. (Men det förutsätter att respektive dator, eller den som använder datorn, har behörighet.) – En nätverkshårddisk måste ha vissa inbyggda program som en ”vanlig” hårddisk, som ska anslutas direkt till en dator, inte behöver – en ”vanlig” hårddisk styrs delvis av datorn. Med tilläggs­program kan man dock använda nästan vilken hårddisk som helst (eller en ssd) som nät­verks­hård­disk i mindre nätverk. – Nätverkshårddiskar för större nätverk kallas för NASD, network-attached storage devices.

[lagringsmedier] [nätverk]

diskvirtualisering

(storage virtualization, disk virtualization)virtualisering av hårddiskar – användning av program som gentemot operativsystemet efterliknar (emule­rar) materiella hårddiskar (eller andra lagringsmedier). För operativsystemet beter den virtuella hårddisken sig som en materiell hårddisk (kanske lite lång­sam­mare). Den virtuella hårddisken tar emot instruktioner från operativsystemet och förmedlar dem till en eller flera materiell hårddiskar; samma i omvänd riktning. – Detta kan verka onödigt krångligt, men i större it‑system sparar det diskutrymme. Den virtuella hårddisken beter sig nämligen som en sam­man­hållen enhet gentemot operativsystemet, men de filer som den tycks innehålla kan fysiskt vara utspridda på flera lagringsenheter. Filerna kan flyttas om för att diskutrymmet ska användas effektivt utan att operativsystemet och applikationerna behöver informeras om den fysiska adressändringen.

[lagringsmedier] [virtualisering] [ändrad 4 augusti 2018]

ATAPI

kort för ATA packet interface – tillägg till de vanliga ATA-gränssnitten (Parallel ATA och Serial ATA) för anslutning av hårddiskar till datorer; ATAPI gör att ATA-gränssnitten kan hantera andra typer av lagringsenheter. I grunden är ATAPI en kombination av ATA och SCSI. En viktig funktion som ATAPI ger är möjlighet att använda kommandot utmatning (eject) för löstagbara minnesenheter.

[förkortningar på A] [lagringsmedier] [sammankoppling] [ändrad 4 mars 2018]