flexi disc

tunn grammofonskiva gjord av böjlig vinyl. – I början av 1980-talet användes flexi discs för datorspel: skivorna spelades på en vanlig analog skivspelare, kopplad till en hemdator. Skivorna distribuerades som bilagor till tidningar, något som man länge hade gjort med likadana skivor med musik. Sinclair ZX Spectrum och några andra hemdatorer kunde spela upp spel från flexi discs. – Den första flexi discen med data kom 1978. Den kallades för ”floppy ROM och kunde läsas av en Apple II. – Användningen av flexi discs för data upphörde i mitten av 1980-talet. – Stavas också flexidisc. – Även kassettband har används för datalagring. – Mer i artikel i The Guardian.

[it-historia] [lagringsmedier] [14 juli 2021]

bränning

om optiska diskar: lagring av data på en enstaka disk med användning av en separat brännare eller en brännare som är inbyggd i en dator. – Det som bränns kan vara musik, filmer eller vilka filer som helst. Tekniken som används för att ”bränna” är annorlunda än den som används för att tillverka optiska diskar i industriell skala. De mikroskopiska hålen som kodar för ettor och nollor på disken blir annorlunda. Därför är brända optiska diskar inte alltid spelbara på spelare för film och musik. Däremot brukar spelare för brända diskar (ofta inbyggda i datorer) även kunna spela industriellt tillverkade optiska diskar för film och musik. – Diskar som är avsedda för bränning finns i fyra huvudtyper:

  • – inspelningsbara diskar som kan brännas en gång och som inte kan raderas och återanvändas. De är icke återskrivbara och icke-inkrementella. Betecknas med tillägget -R;
  • – inspelningsbara diskar som kan fyllas på men inte återanvändas: när man har bränt en gång kan man bränna en gång till och lägga till mer data, om det finns utrymme (inkrementell bränning). Det går däremot inte att radera det som en gång har bränts – diskarna är icke återskrivbara. Betecknas med tillägget +R;
  • – återskrivbara diskar som är icke‑inkrementella. Man kan radera det man har bränt och bränna in något annat. Men man kan inte fylla på med mer data utan att radera allt gammalt först. Betecknas med tillägget -RW;
  • – återskrivbara diskar som är inkrementella. Om det finns utrymme kvar på en bränd disk kan man fylla på med mer data vid ett senare tillfälle. Man kan också radera allt på disken och bränna igen. Betecknas med tillägget +RW.
  Icke återskrivbar Återskrivbar
Icke-inkrementell bränning -R -RW (även BD-RE)
Inkrementell bränning +R +RW

– Bränning har i stor utsträckning kommit ut bruk under 2010‑talet eftersom data kan lagras på USB‑minnen med samma kapacitet som optiska diskar eller mer, och eftersom film och musik i allt större omfattning laddas ner från internet som strömmande medier.

[optiska diskar] [ändrad 15 oktober 2019]

MiniDisc

ett avvecklat magnetooptiskt lagringsmedium från Sony. – MiniDisc användes för musik och för datalagring. Spelare för MiniDisc såldes 1992—2013, diskar såldes även senare. – Med magnetooptisk menas att data lagras magnetiskt, som på en hårddisk, men avläses med laser. Det gör avläsningen snabbare. Även inspelning görs med laser. – Diskarna var 68×72 millimeter och låg i ett plastfodral som liknade fodralen för CD, fast mindre. De var ständigt stängda, utan när de låg i spelaren. Det fanns skrivbara MiniDisc. Ljudkomprimering gjordes med formatet ATRAC. – Intresset för MiniDisc var aldrig särskilt stort utanför Japan, bland annat för att det inte fanns mycket inspelad musik att köpa för MiniDisc. Det intresse som ändå fanns avtog snabbt när det kom musikspelare med inbyggd hårddisk eller halvledarminne, vilket ledde till att Sony avvecklade tekniken.

[lagringsmedier] [ljudinspelningar] [nerlagt] [15 oktober 2018]

trim

  1. TRIM command – instruktion från operativsystemet till en SSD om att ett eller flera block med data inte används längre, och därför kan raderas;
  2. – instruktion att onödiga ordmellanrum i en textfil ska tas bort.

[lagringsmedier] [programmering] [27 september 2017]