maskinöversättning

(machine translation) –– översättning med användning av dator­program. Oftast gäller det text, men det finns också maskinöversättning för tal. – – Program för maskin­över­sättning har utvecklats sedan 1950-talet, men det har visat sig mycket svårare än man väntade sig då. Bäst resultat har man nått inom områden med en begränsad och strikt definierad vokabular, som juridik. –– Två huvud­inriktningar finns inom maskin­över­sättning:

  • – Grammatisk: Översättnings­programmet har tillgång till en två­språkig ord­lista och grammatiska regler för båda språken. Det över­sätter texten genom att slå upp varje ord i ord­listan och tillämpa de grammatiska reglerna. Alltså ungefär samma till­väga­gångs­sätt som en mänsklig över­sättare utan egen kun­skap om mål­språket skulle använda. – I praktiken har den grammatiska metoden inte fungerat så bra. Det finns ett klassiskt uttalande av forskaren Fred JelinekIBM: ””Varje gång jag sparkar en språk­vetare fungerar tal­igen­kännings-pro­grammet bättre.”” (Han hade nog sagt samma sak om maskin­över­sättning);
  • – Statistisk: Programmet jämför stora text­massor på båda språken. Det utgår från texter som man vet innehåller samma information på båda språken, till exempel redan kända över­sättningar. Texterna delas sedan upp i allt mindre delar, och pro­grammet gör en bedömning av hur sanno­likt det är att två ord, uttryck eller meningar betyder samma sak. Detta fungerar naturligtvis bättre ju mer text man har tillgång till, och det förut­sätter att man använder datorer. Det mest kända exemplet på statistisk maskin­över­sättning är Google Översätt, men se också Skype Translator

– Det finns också halvautomatiska verktyg som hjälper mänskliga över­sättare. Ett sådant är fras­minne, ett program som, enkelt uttryckt, talar om för över­sättaren att ”förra gången du översatte det här uttrycket så över­satte du det så här”. Fras­minnen är mest användbara för facktexter.