Brottsdatalagen

en svensk lag som reglerar användning av personuppgifter vid brottsbekämpning, i brottmål och straff. – Brottsdatalagen är en tillämpning av 2016 års dataskyddsdirektiv från EU – fullständigt namn: EU:s direktiv om skydd av personuppgifter vid brottsbekämpning, brottmålshantering och straffverkställighet. Den svenska texten till EU‑direktivet finns här. Riksdagen antog lagen i juni 2018 – se riksdagens webbsidor.

[lagar] [personuppgifter] [ändrad 9 september 2021]

Smaranda Bara-fallet

ett utslag i EU-domstolen som säger att en myndighet inte får överlämna uppgifter om en person till en annan myndighet utan den berörda personens tillstånd. Utslaget väntas få konsekvenser för hanteringen av personuppgifter i EU‑länderna. – Domstolens utslag kom i oktober 2015 och gällde den rumänska medborgaren Smaranda Bara. Hon hade gått till domstol därför att rumänska skatteverket utan att fråga henne om lov hade överlämnat uppgifter om henne till den rumänska försäkringskassan, som sedan krävde henne på förfallna sjukförsäkringsavgifter. EU‑domstolens utslag var att överlämnan­det av personuppgifter inte var förenligt med EU‑rätten. – Se domstolens utslag.

[eu][personuppgifter] [rättsfall] [6 april 2017]

Myndighetsdatalagen

en föreslagen, men inte införd, lag om hur myndigheter ska hantera personupp­gifter i it‑system. – Förslaget lades fram i april 2015 och fick hård kritik av viktiga remissinstanser, bland annat av Advokatsamfundet (länk), dåvarande Datainspektionen†, Justitiekanslern och Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN). – Förslaget kom från en utredning som tillsattes 2011 för att formulera enhet­liga och övergripande bestämmelser för hur myndigheter skulle få behandla personuppgifter. Utredningens slutbetänkande kan laddas ner från denna länk. Kritikerna ansåg att förslaget gav myndigheterna för stor frihet att själva avgöra vilka personuppgifter de skulle spara och för vilka ändamål personuppgift­erna skulle användas. Det gav därmed för lite skydd för medborgarnas personliga sfär. – Till stor del är förslaget överspelat genom EU:s Dataskyddsförordning.

[aldrig realiserad] [lagar] [personuppgifter] [politik] [ändrad 23 juli 2018]

evigt utgivarskap

även: ”publicistisk arvssynd” – om tidningar: det att text som en tidning publi­ce­rar på nätet fortfarande kan vara åtalbar efter många år. – Yttrandet preskriberas först sex månader efter att det har tagits bort från nätet. (Det­ta enligt Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL.) När det gäller tryckta tidningar och eter­medier är preskriptionstiden sex eller tolv månader. – Detta kolli­de­rar med tidningarnas intresse av att låta artiklar ligga kvar på nätet i princip hur länge som helst. En annan konsekvens är att den ansvariga utgivare som ställs inför rätta för publiceringen kan bli en annan person än den som lät publicera yttrandet. – Ett exempel är när Dagens Nyheters dåvarande ansvar­iga utgivare Gunilla Herlitz år 2012 blev stämd för förtal med anledning av en artikel som DN hade publicerat 2006: då var en annan person, Jan Wifstrand, ansvarig utgiv­are. Högsta domstolen fann 2013 att Gunilla Herlitz var ansvarig för publiceringen. Däremot inte att hon i och med det var skyldig till förtal; det avgörandet hänsköts till lägre instans. – HD‑domen finns på denna länk och se också referat i Nytt juridiskt arkiv (NJA). – Se också Ändrade mediegrundlagar.

[juridik] [tryckfrihet] [ändrad 28 juli 2021]

Dataskyddsdirektivet

  1. – (Data protection directive) – ett överspelat EU-direktiv från 1995 om skydd av personupp­gifter. – Dataskyddsdirektivet genomfördes i Sverige i form av Personuppgiftslagen† (PuL). Dataskyddsdirektivet är sedan maj 2018 ersatt av EU:s Dataskyddsförordning. – Hela Dataskyddsdirektivet på svenska finns på EU:s webbsidor. – Förväxla inte Dataskyddsdirektivet med Datalagringsdirektivet;
  2. – se Brottsdatalagen.

[dataskydd] [eu] [inaktuellt] [lagar] [personuppgifter] [ändrad 9 september 2021]