Olsson, Anders R

Anders Rolf Olsson (1953—2012) – en svensk journalist med stort engagemang för yttrandefrihet. – Anders R Olsson blev 1992 som första och enda författare och journalist i Sverige förbjuden att använda dator för att skriva en bok. Förbudet motiverades med att manuskriptet innehöll personnamn och alltså ut­gjorde ett personregister. – I själva verket hade många för­fatt­a­re och journalister då redan skrivit böcker med dator, men Anders R Olsson ville pröva tillämpningen av den dåvarande Datalagen†, som uppenbarligen hade blivit föråldrad. Han ansökte därför hos dåvarande Datainspektionen (numera: Integritetsskyddsmyndigheten) att skriva boken. DI avslog hans an­sökan och förbjöd honom uttryckligen att skriva boken med dator. Regeringen upphävde kort därefter Datainspektion­ens beslut med hänvisning till Tryckfrihetsförordningen. – Datainspektionens tolkning av dåvarande Datalagen var i princip korrekt (om man bortser från Tryckfrihetsförordningen), eftersom Datalagen behandlade alla personuppgifter i datorläsbar form på samma sätt, oavsett var de fanns och vad de skulle användas till. Lagen hade stiftats 1973 när inga privatpersoner hade dator, och när sådant som ordbehandling och diskussionsforum i datornätverk inte existerade i nämnvärd omfattning. Med persondatorernas genombrott på 1980‑talet hade lagen i praktiken blivit omöjlig att tillämpa: tiotusentals svenskar bröt mot Datalagen varje gång de satt vid sin dator och skrev ett personnamn. – Datalagen ersattes 1998 av Personuppgiftslagen†, PuL, som gjorde uttryckliga undantag för behandling av personuppgifter för ändamål som föll under Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), och som också skilde mellan strukturerade och ostrukturerade personuppgifter. Personuppgiftslagen ersattes 2018 av EU:s dataskyddsförordning (GDPR). – Mer om Anders R Olsson i Wikipedia. – Anders R Olssons webbsidor finns bevarade på anders‑r‑olsson.se.

– In English: Anders R Olsson (1953—2012) was a Swedish writer and a champion of freedom of speech. He has the distinction of being the only Swedish writer to be, for a short while, prohibited by the Swedish data protection authority (Datainspektionen) from using a computer for writing a book. Olsson had applied for permission to do that, but that was turned down in 1992. The Swedish government later overruled the Data protection authority’s decision, citing Olsson’s right to exercise his constitutional freedom of speech. If Olsson hadn’t applied for permission, the Data protection authority would probably have ignored him. – Olsson’s purpose was to demonstrate that the then current law of data protection, the Swedish Data Act, was obsolete; the law, dating from 1973, prohibited all computer processing of personal data without permission, regardless of purpose. By 1992, of course, tens of thousands of Swedes broke that law daily by typing names into their computers, but the law was still on the books. – In 1998, the new Personal data act (Personuppgiftslagen) superseded the older law, allowing unlicensed processing of personal data for purposes falling under the freedom of expression. The Personal data act was in 2018 in turn superseded by EU’s General data protection act, GDPR. – For more summaries in English, click here.

[personer] [rättsfall] [tryckfrihet] [ändrad 29 juni 2021]

evigt utgivarskap

även: ”publicistisk arvssynd” – om tidningar: det att text som en tidning publi­ce­rar på nätet fortfarande kan vara åtalbar efter många år. – Yttrandet preskriberas först sex månader efter att det har tagits bort från nätet. (Det­ta enligt Yttrandefrihetsgrundlagen, YGL.) När det gäller tryckta tidningar och eter­medier är preskriptionstiden sex eller tolv månader. – Detta kolli­de­rar med tidningarnas intresse av att låta artiklar ligga kvar på nätet i princip hur länge som helst. En annan konsekvens är att den ansvariga utgivare som ställs inför rätta för publiceringen kan bli en annan person än den som lät publicera yttrandet. – Ett exempel är när Dagens Nyheters dåvarande ansvar­iga utgivare Gunilla Herlitz år 2012 blev stämd för förtal med anledning av en artikel som DN hade publicerat 2006: då var en annan person, Jan Wifstrand, ansvarig utgiv­are. Högsta domstolen fann 2013 att Gunilla Herlitz var ansvarig för publiceringen. Däremot inte att hon i och med det var skyldig till förtal; det avgörandet hänsköts till lägre instans. – HD‑domen finns på denna länk och se också referat i Nytt juridiskt arkiv (NJA). – Se också Ändrade mediegrundlagar.

[juridik] [tryckfrihet] [ändrad 28 juli 2021]

Ayyadurai, Shiva

amerikansk forskare som gör anspråk på att ha uppfunnit e‑post 1979. Han stämde 2016 webb­tid­ningen Gawker på 35 miljoner dollar för att ha skadat hans anseende efter att Gawker hade skrivit att Ayyadurai inte hade uppfunnit e‑post. Ayyadurai fick stöd av miljardären Peter Thiel. Det slut­a­de i november 2016 med en uppgörelse där Ayyadurai fick 750 000 dollar i skadestånd. – I januari 2017 stämde Ayyadurai webbtidningen Techdirt på 15 miljoner dollar för en serie artiklar som bestred Ayyadurais anspråk, se här. Parterna gjorde upp i godo utan skadestånd. – Läs också om Ray Tomlinson†.

[e-post] [juridik] [ändrad 2 oktober 2019]

censur

förbud mot att publicera böcker, tidningar, radio- och tv‑program eller andra konstnärliga verk eller att framföra scenkonstverk utan att de först har godkänts av en myndighet. Myndig­heten kan bestämma att delar av informationen ska strykas eller bytas ut innan den får ges ut. – I länder med tryckfrihet finns ingen censur, men det betyder inte att man får publicera vad som helst. Men åtal för brott mot Tryckfrihetsförordningen eller motsvarande kan i länder utan censur väckas bara efter publiceringen. – Förbud mot att publicera viss informa­tion (se till exempel IP‑blockering) är inte censur i strikt bemärkelse om det inte förekommer förhandsgranskning, men det får i praktiken samma resultat som censur. – Att massmedier refuserar inskickat ma­te­ri­al är inte censur, vilket en del tycks tro. Däremot förekommer något som kallas för självcensur, vilket innebär att tidningar av rädsla för konsekvenserna låter bli att publicera information som de egentligen skulle vilja publicera. – En tjänsteman som utövar censur kallas för censor, vilket inte ska förväxlas med sensor. – Censur kommer av ett latinskt ord som från början betydde klander. – Läs också om innehållsfiltrering.

[censur] [juridik] [massmedier] [tryckfrihet] [ändrad 30 mars 2023]

Dataskyddsförordningen

EU:s förordning om dataskydd för personuppgifter. – Grundtanken i förord­ningen är att varje person ska ha bestämmanderätt över sina personuppgifter. Förordningen gäller som lag i EU:s medlemsländer sedan den 25 maj 2018. Då ersatte den i Sverige Personuppgiftslagen† (PuL), och för hela EU har den ersatt Dataskyddsdirektivet†. Att förordningen är gemensam för hela EU motiveras med att företag och andra organisationer inte ska behöva rätta sig efter olika lagar och regler i olika EU‑länder. Förordningen gäller inte privatpersoner och deras digitala adressböcker eller andra data för privat bruk. – De fem grundprinciperna i Dataskyddsförordningen är:

  • – Individen är källan. Personuppgifter ska komma från den som de gäller;
  • – Rätt att veta. Var och en ska ha rätt att veta vilka personuppgifter som lagras om en, och vad de används till;
  • Samtycke. Det ska krävas godkännande av den registrerade för lagring av personuppgifter;
  • – Minimering. Man får inte samla in och spara fler personuppgifter än vad som är befogat med tanke på syftet;
  • – Hårda straffavgifter. Företag och andra organisationer som bryter mot reglerna kan åläggas att betala höga avgifter.

– Viktiga inslag i EU:s dataskyddsförordning är:

  • – registering av personuppgifter kräver samtycke av den som det gäller;
  • – om det gäller personer under 16 år måste man ha vårdnadshavares samtycke;
  • – i samband med registreringen måste man informera om vilket rättsligt stöd man har för att samla in och lagra personuppgifterna;
  • – man får sedan inte bredda användningen av personuppgifterna;
  • – företag och organisationer som samlar in och lagrar uppgifter som kan ha allvarliga konsekvenser för de berördas personliga integritet måste göra en konsekvensbedömning och i allvarliga fall samråda med tillsynsmyndigheten (i Sverige Integritetsskyddsmyndigheten). Detta gäller alltid för uppgifter om minderåriga;
  • – företag eller organisation som huvudsakligen hanterar personuppgifter eller har minst 250 anställda måste ha ett dataskyddsombud som ser till att Dataskyddsförordningen efterlevs;
  • – alla dataintrång eller andra incidenter som kan leda till att personuppgifter kommer på avvägar måste dokumenteras, och i allvarliga fall rapporteras till tillsynsmyndigheten. Om dataintrånget kan leda till allvarliga risker för de personer som uppgifterna gäller (till exempel ekonomisk förlust) måste man även informera dem;
  • – om en organisation överlämnar personuppgifter till en annan organisation måste den första organisationen meddela den andra ifall uppgifterna senare ändras;
  • – personuppgifter i ostrukturerat material (till exempel på webbsidor) ska nu behandlas enligt samma regler som personuppgifter i strukturerade databaser. Detta gäller även för personuppgifter som har lagts in innan Dataskyddsförordningen trädde i kraft;
  • – när man samlar in personuppgifter måste man informera de berörda om vem man är, varför man gör det, vad uppgifterna ska användas till och vilken rätt man har att samla in uppgifterna. Man måste också upplysa om vart man kan vända sig med klagomål;
  • – de berörda har rätt att se vilken information som har samlats in om dem, att få felaktiga uppgifter rättade, att bli strukna (se också rätt att bli bortglömd), att invända mot hur personuppgifterna an­vänds och att flytta personuppgifterna (till exempel från ett företag till ett annat, som när man byter teleoperatör);
  • – företag som inte följer Dataskyddsförordningen kan åläggas att betala straffavgifter på upp till 20 miljoner euro, för stora företag ännu mer.

– Att det är en förordning i stället för ett direktiv innebär att bestämmelserna gäller som lag i alla EU‑länder (samt Island, Liechtenstein och Norge). Det finns visst utrymme för nationella anpassningar, se Dataskyddslagen. Grundlagen påverkas inte av Dataskyddsförordningen. Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrund­lagen gäller som tidigare. Läs också om ePrivacy-förordningen. – Hela texten på svenska finns på denna länk. – Se också ISO 27701. – IDG:s artiklar om Dataskyddsförordningen: länk.

– På engelska: General data protection regulation, förkortat GDPR.

[dataskydd] [dataskyddsförordningen] [eu] [juridik] [personuppgifter] [ändrad 29 november 2019]

registrator

  1. – företag som har rätt att registrera domäner på internet;
  2. – på svenska myndigheter: tjänsteman som ansvarar för att all korrespondens till och från myndigheten och alla andra handlingar (dokument) som upprättas på myndigheten antecknas i diariet. – Se offentlighetsprincipen.

– På engelska: registrar.

[domäner] [företag] [myndigheter] [ändrad 14 oktober 2019]

offentlig handling

allmän handling som inte är hemlig. – Allmänna handlingar är som regel offentliga, men i vissa fall kan de hemlig­stämplas. (Att en handling – ett dokument – är allmänt innebär att det har upprättats på en statlig, regional eller kommunal myndighet eller har tagits emot eller avsänts av en myndighet; att det är offentligt innebär att det dessutom inte finns några lagliga hinder för att lämna ut det.) Matematiskt: Offentliga handlingar är en delmängd av allmänna handlingar. – På engelska: public document. – Se också offentlighetsprincipen.

[juridik] [tryckfrihet] [öppen information] [ändrad 29 augusti 2022]

cyberSLAPP lawsuit

ett slags stämning som det förekommer att (amerikanska) företag lämnar in till dom­stol för att få reda på vem som står bakom kritiskt material på webben. Tanken är att domstolen ska ålägga internet­operatören som hyser den kritiska webbplatsen att med­dela vem som äger den. (Se SLAPP.) – Läs mer på webbplatsen cyberslapp.org (nerlagd, men se EFF:s webbsidor – länk).

[juridik] [meddelarskydd] [ändrad 18 juni 2019]