Datalagringsdirektivet

DLD, på engelska Data retention directive (see below) – stoppat EU-direktiv från 2006 om att uppgifter om internet- och mobil­telefon­trafik måste sparas av operatörerna. Upp­gifterna skulle kunna göras till­gängliga för polis. – I april 2014 förklarade EU‑dom­stolen att Data­lagrings­direktivet leder till oaccep­tabla intrång i med­borgarnas privat­liv, och därför är ogiltigt. (Se detta press­meddelande.) – Det offi­ci­ella namnet på Data­lagrings­direk­tivet är Direktiv om lagring av elektronisk data eller Europa­parlamentets och rådets direktiv om lagring av upp­gifter som genererats eller behandlats i sam­arbete med till­handa­hållande av allmänt till­gängliga elek­tron­iska kommunikations­tjänster eller allmänna kommunikations­nät och om ändring av direktiv 2002/58/EG. – På engelska Data retention directive. –  Direktivet antogs 2006, och skulle vara infört i medlems­ländernas lagar senast den 15 september 2007. Det som enligt direktivet ska lagras är upp­gifter om vem som ringer till vem, vem som sms:ar till vem, vem som skickar e‑post till vem och vilka webb­­sidor som användarna besöker. Innehållet i sam­talen respektive med­delandena ska däremot inte lagras. Upp­gifterna måste lagras i minst sex månader och högst två år. –– Data­lagrings­direk­tivet var kontro­versiellt, efter­som det innebar ett uppen­bart ingrepp i den personliga integriteten. I mars 2010 fastslog Tysk­lands för­fattnings­dom­stol att den form av direktivet som skulle införas i tysk lag strider mot den tyska grund­lagen.– – Svensk tillämpning: En svensk lag baserad på direktivet infördes först i mars 2012. Den ingår i Lag om elektronisk kommunikation, (länk, se kapitel 6, para­graferna 16a—16f). Efter EU-dom­stolens utslag beslöt Post- och tele­styrelsen, PTS, som har till­syn över att lagen följs, först att inte ingripa mot operatörer som inte tillämpar lagen (se press­meddelande). I juni 2014 kom Sten Heckscher, som hade utrett frågan på upp­drag av dåvarande justitie­ministern Beatrice Ask, fram till att den svenska lagen inte berörs av EU‑dom­­stolens utslag. Lagen kan alltså tillämpas även i fort­sättningen. – Bak­grund: i Sverige ledde kritiken till att genom­förandet av direktivet sköts upp upp länge. I februari 2010 fälldes Sverige i EU‑dom­stolen (se här) för att inte ha infört lagen. Men en ut­red­ning hade till­satts, Lagring av trafikuppgifter för brottsbekämpning (länk), som föreslog sex månaders trafikdatalagring. Förslaget låg till grund för de tillägg till Lag om elektronisk kommunikation som riks­dagen beslutade om 2012. Lagen kallas ibland för loggnings­lagen. Den står fort­farande i lag­boken och berörs alltså inte, enligt Sten Heck­schers utredning, av EU‑dom­stolens utslag. PTS med­delade kort därefter i brev till ope­ra­tör­erna (länk) att den svenska lagen nu åter ska tillämpas. – PTS hemlig­höll hösten 2014, i strid med offent­lig­hets­prin­cipen, den ut­redning som an­vändes som motivering för det nya ställnings­tagandet, och vägrade att lämna ut eller att ens diarie­föra den. – Se artikel i Dagens Juridik (länk). Efter att Bahnhof hade över­klagat PTS beslut att inte lämna ut den interna utredningen beslöt kammarrätten i december 2014 att den måste lämnas ut. Det framgår av PTS utredning att PTS i april 2014 kom fram till att direktivet strider mot de grundläggande friheterna i EU. Promemorian finns att läsa i Computer Sweden (länk, en bit ner på sidan).– – Läs också om FRA‑lagen, Gallo­rapporten, Ipred, Polis­metod­utredningen, Ripa, Stockholms­programmet, Tele­kom­paketet och Indect. – Förväxla inte Datalagringsdirektivet med EU:s dataskyddsdirektiv från 1995.

[eu] [lagar] [övervakning]

– In English: The Data retention directive was issued by the EU in 2006. It requires tele­communications and data communications net­works to retain records of phone, cellphone, sms, email and web traffic for at least six months. These records are to be made available to the police at the request of a court of law. Member states were required to implement the directive in their laws before September 15, 2007. The directive met with strong resistance because of its obvious privacy implications, and Sweden did not implement it until 2012. It is now part of the Swedish law on electronic communications. In 2010, the European court of justice had found Sweden guilty of not implementing the directive. But in April, 2014, the European court of justice found that the directive is incompatible with the European Unions charter of fundamental rights. After that, the Swedish post and telecom authority (PTS) declared that it would not enforce the law. However, in June, 2014, an inquiry requested by the Swedish department of justice found that the Swedish implementation of the directive is not affected by the decision of the European court of justice and that it still stands. PTS then announced that the Swedish law from then on would be enforced. – However, the PTS first, in defiance of the Swedish constitutional principle of public access to official documents (offentlighetsprincipen), refused to give interested parties access to an internal inquiry on which it supposedly based its reconsideration. But in December, 2014, the Administrative court of appeal found that the document was a public record and must be released. It turned out that the internal inquiry says that the Data retention directive, in its current form, is incompatible with the right of privacy as defined by the EU. – For more summaries in English, please click at this link.