mönster för hur man bör sätta samman program när man utvecklar dem. – Programmeringsparadigm kan också ses som klasser av programspråk. Det finns till exempel imperativ programmering, deklarativ programmering objektorienterad programmering och funktionell programmering och programspråk avsedda för dessa slag av programmering. – Programmeringsparadigm är allmänt formulerade synsätt på hög nivå. Paradigmen skiljer sig åt genom att de fokuserar på olika aspekter av programmeringen och de olika slags data som programmen behandlar. Syftet med alla programspråk är ju att förenkla för programmeraren, men vad som bör och kan förenklas beror på vad programmet ska göra: vad är känt för programmeraren från början, vad behöver programmet räkna ut, vad är konstant under programkörningen, vad är föränderligt. Programmeringsparadigm behöver därför inte konkurrera (även om det förekommer så kallade religionskrig), utan de är till för för olika ändamål. Några är avsedda för avancerade matematiska beräkningar, andra för datoranimeringar, andra för artificiell intelligens. Programmeringsparadigm är inte samma sak som metoder för program- och systemutveckling. – Paradigm är ursprungligen en grammatisk term för böjningsmönster, men vetenskapsfilosofen Thomas Kuhn (1922–1996) använde ordet i sin bok De vetenskapliga revolutionernas struktur (1962) som beteckning på det förhärskande tänkesättet i vetenskapen under en period: radikalt nya vetenskapliga teorier blir, enligt Kuhn, inte accepterade enbart på grund av sina förtjänster, utan det krävs en kris som omkullkastar det hittills dominerande paradigmet. När det gäller programmeringsparadigm så är däremot många aktuella samtidigt. (Paradigm kommer av grekiska paradeigma, som kan översättas med [att visa] sida vid sida.) – På engelska: programming paradigm.
[programmering] [10 juni 2021]
grå sörja – en enorm mängd nanotekniska apparater som i dystra framtidsvisioner antas uppfylla jordens yta och tränga undan människorna. – Uttrycket grey goo kommer från K Eric Drexlers bok Engines of Creation från 1986, som kan läsas på e‑drexler.com (nere sedan maj 2020 – arkiverad). Eric Drexler tog senare avstånd från idén om grey goo i en artikel i tidskriften Nanotechnology från augusti 2004. – Men liknande tankar har framförts av Bill Joy. – Stavas också gray goo. – Se också blue goo, buckyjunk och xenobot.
[framtidsvisioner] [nano] [robotar] [ändrad 14 juli 2022]
mönster av rutor (celler) som förändras genom att varje ruta påverkar sina närmaste grannar. – Cellautomater realiseras oftast som datorprogram, men de kan i princip köras med papper och penna. Man börjar med ett godtyckligt valt mönster – man fyller i siffror eller andra värden i några av cellerna – och ett antal regler. En regel kan till exempel säga att om summan av värdena i en cells grannceller är över 10, ändra värdet i cellen till 1. Man tillämpar reglerna på alla rutor, och börjar sedan om på nytt med samma regler, så att nya mönster uppstår. Detta upprepas tills mönstret inte förändras längre. Det kan också sluta med en slinga (ett antal mönster upprepas om och om igen). I sällsynta fall tycks mönstret förändras i oändlighet. – Cellautomater kan köras i ett begränsat rutmönster eller på en obegränsad yta. Cellerna behöver inte vara rutor, utan kan ha andra former, och cellautomaten kan ha fler än två dimensioner. – Vissa enkla cellautomater uppvisar ett oväntat komplicerat beteende (emergent beteende). Det beror på vilka värden man har i utgångsläget och vilka regler cellautomaten följer. – Det har bevisats att cellautomater är ett slags datorer (universella Turingmaskiner) och kan i princip programmeras för att lösa alla problem som kan lösas med datorer. – John von Neumann† hittade på cellautomater på 1940‑talet. Hans mål var att hitta en mekanism för att bygga strukturer som kan göra kopior av sig själva. (Detta hade händelsevis koppling till DNA, som upptäcktes 1953.) – Idén med cellautomater har vidareutvecklats av datorpionjären Konrad Zuse† i boken Rechnender Raum (Calculating space), från 1969 och av matematikern Stephen Wolfram i boken A new kind of science från 2002. Den mest kända tillämpningen av cellautomatens princip är John Horton Conways (1937–2020, se h2g2: länk) program Game of life (se Wikipedia) från 1970 (se artikel i Scientific American). – Läs också om ZigZag. – Mer i Wikipedia. – På engelska: cellular automaton, plural: cellular automata.
[datorvetenskap] [programmering] [ändrad 27 mars 2023]
engelsk-amerikansk matematiker (1959), känd som upphovsman till matematikprogrammet Mathematica. – Mathematica är sedan länge det ledande programmet för avancerad matematik. – Stephen Wolfram är också känd för boken A new kind of science (2002). I den hävdar han att den fysiska världen kan beskrivas som en cellautomat. (Se wolframscience.com.) – 2009 presenterade han en sökmotor av ny typ – se Wolfram Alpha. På 1980‑talet samarbetade Stephen Wolfram med Richard Feynman†. – Se stephenwolfram.com.
[matematik] [personer] [ändrad 6 september 2021]