funktionell programmering

en programmeringsstil som formulerar uppgiften som ska lösas som ett antal matematiska funktioner. – Man undviker tillstånd, vilket leder till att mindre delar av programmet kan köras var för sig – resultatet av en beräkning är inte beroende av resultatet av andra beräkningar. Funktionella programsprak är inte heller sekventiella, det vill säga att det inte spelar någon roll i vilken ordning instruktion­erna anges. – Funktionell programme­ring räknas som en typ av deklarativ programmering. – Programmen består av matematiska funktioner, och programmet som helhet kan ses som en matematisk funktion: den tar ett ingångsvärde och räknar ut ett utgångsvärde (det ”avbildar” ingångsvärdet på funktionen). Funktionell programmering har funnits, under det namnet, sedan 1950‑talet. Programspråk som lämpar sig för funktionell programmering kallas för funktionella språk. (Det har alltså inget att göra med hur bra de fungerar – alternativet är alltså inte dysfunktionella språk.) – Ett känt funktionellt programspråk är Erlang. – På engelska: functional programming. – Se John Hughes (länk) artikel ”Why functional programming matters” (länk för nerladdning) och artikel i Wikipedia.

[programmering] [ändrad 4 augusti 2019]