(cyberspace) – tänkt parallell värld där människor kan kommunicera med text, bild och ljud, oberoende av fysiska avstånd, tack vare datorer. – Ordet används om internet och om olika former av virtuell verklighet. (Se också cyber.) – Ordet cyberspace myntades 1982 av författaren William Gibson i kortromanen Burning Chrome (svensk översättning, se Johnny Mnemonic och andra berättelser, 1996), och blev känt genom Gibsons roman Neuromancer(1984), som beskrev webben innan den fanns. I den boken stod cyberrymden för en närmast hallucinatorisk upplevelse av den enorma datamängden i nätet. – John Perry Barlow† var den första som använde uttrycket om en gemensam nätbaserad värld där användare kommunicerar med varandra. Han förklarade 1996 att cyberrymden skulle ses som ett självständigt rike i artikeln ”A declaration of the independence of cyberspace”(länk). – Ordet cyberspace dödförklarades i januari 2006 i tidskriften Wired(länk). – Jämför med datasphere och metaverse.
ett franskt datanät för privatpersoner, lanserat 1982, avvecklat 2012. – Under 1980‑talet var Minitel världens mest framgångsrika datanät för allmänheten. Flera tjänster som nu finns på webben fanns redan på 1980‑talet i Minitel. Minitel gav abonnenterna tillgång till tjänster som biljettbokningar, postorder, textmeddelanden och elektroniska anslagstavlor. Minitel var också tidigt med att klara elektroniska betalningar. – Minitel startades av franska tele- och postverket, och byggde på telenätet. Abonnenterna fick de dumma terminalerna gratis, men de fick betala per minut för användning. I slutet av 1990‑talet fanns nio miljoner Minitelterminaler och 25 miljoner användare i Frankrike. Minitelsystemet bidrog till att internet slog igenom sent i Frankrike, men så småningom flyttades Miniteltjänsterna över till internet. Minitel stängdes slutligen av den 30 juni 2012. – Läs mer i Wikipedia. – Egentligen var det terminalerna som hette Minitel, vilket sägs vara en förkortning av Médium interactif par numérisation d’information téléphonique (interaktivt medium för digitalisering av telefoninformation). Själva nätet med tjänsterna hette Teletel. – Ett svenskt försök att efterlikna Minitel var Teleguide†.
(smiley) – enkel figur som i textmeddelande visar en känsla, attityd eller reaktion. – De enklaste humörfigurerna är sammansatta av tecken på tangentbordet, till exempel :-) för leende, ;-) för blinkning, :-( för ledsen. Många ordbehandlare, e‑postprogram och mobiltelefoner byter automatiskt ut dessa teckenkombinationer mot små bilder (☺ 😉 ☹). – En humörfigur kan också kallas för emotikon(emoticon), förkortat emot(en emot, flera emoter, engelska emote), humörgubbe, humörsymbol eller smilis. Namnet smilis / smiley uppstod därför att den första humörfiguren var :-), alltså ett leende. – Läs också vad Datatermgruppen skriver (länk). – Från Japan har emojier spritt sig över världen, och det finns också introjier för introverta. – Den första kända humörfiguren i datortext, se på Carnegie Mellon‑universitetets webbsidor, användes den 19 september 1982 av Scott E Fahlman(länk) på Carnegie Mellon‑universitetet. Liknande kombinationer av tecken användes dock redan 1967 i maskinskriven text, se Snopes(länk). 2009 hittade New York Times något som kan vara en humörfigur i utskriften av ett tal som Abraham Lincoln höll 1862, se här. – Läs också om assicon och reaction GIF.
– Fifth generation computer systems project, FGCS – japansk satsning på 1980‑talet på att konstruera kraftfulla och lättanvända datorsystem. De skulle ha parallell databehandling och tillämpa artificiell intelligens. – Namnet femte generationen syftade på parallella system: de tidigare generationerna var radiorör, transistorer, integrerade kretsar och mikroprocessorer. – Projektet pågick från 1982 till 1992. Det blev överspelat av den allmänna teknikutvecklingen, spridningen av persondatorer och grafiska användargränssnitt samt genombrottet för internet. I vissa avseenden var projektet långt före sin tid. – Ett webbmuseum för projektet finns här;
