en kurva som beskriver den fördelning av värden som i statistisk teori anses mest sannolik. – Kurvan har formen av en kulle eller en kyrkklocka och kallas därför på engelska för bell curve. De värden som ligger runt medelvärdet är vanligast, och antalet större och mindre värden är ungefär samma på båda sidor om mitten – kurvan är symmetrisk. – Exempel: De flesta vuxna personer är runt medellängd, medan det finns få som är ovanligt långa eller ovanligt korta. En kurva över den vuxna befolkningens kroppslängd med kroppslängd på den liggande axeln och antal personer på den stående axeln skulle likna en normalfördelningskurva. Kullen eller bulan i mitten representerar de medellånga. ”Svansarna” längst till vänster och höger representerar antalet mycket korta respektive mycket långa. Det finns inga vuxna som är tre meter, så om man lägger till slumpmässigt utvalda personer till underlaget för kurvan förändras den inte mycket. – Från början var kurvan en rent matematisk konstruktion, uttänkt av matematikern Carl Friedrich Gauss. Den visar sannolikheten för olika utfall i teoretiska experiment, som när man till exempel singlar slant många gånger. (Ju fler gånger man gör det, desto mer sannolikt att det blir ≈50 procent krona och ≈50 procent klave.) Det var först senare som normalfördelningskurvan fick användning i tillämpad statistik. – I boken Den svarta svanen (2012, The black swan, 2007) kritiserade Nassim Nicholas Taleb användningen av normalfördelningskurvan i analys och prognoser. Han påpekar att den inte speglar sådant som fördelningen av pengar. – Se också independently and identically distributed och ludiskt felslut. – På engelska: normal distribution curve, bell curve eller gaussian curve; ofta bara Gaussian.
[statistik] [ändrad 12 april 2020]