Kategori: programmering

zero-bug release

(ZBR) – äldre och missvisande benämning på en programversion som är fri från allvarligare fel (buggar). Något sådant som ett helt felfritt pro­gram existerar knappast, utan frasen uttrycker snarare en strävan att hålla hög och jämn kvalitet på utvecklingsarbetet. – Jämför med beta.

[programmering] [versioner] [2 juli 2017]

tidsfördelning

(scheduling) – fördelning av hur en resurs i ett it-system ska användas av andra delar av systemet. Processorn är ett välkänt exempel: den används av flera processer som är igång samtidigt, men bara en process åt gången kan skicka instruktioner till processorn. Syftet med tidsfördelning är att se till att processorns kapacitet används på det mest effektiva sättet. Man vill inte att en process ska lägga beslag på processorn för eget bruk och där­med hindra de andra processerna. Man vill inte heller att någon process alltid ska stå sist i kön och aldrig får tillgång till processorn (vilket kan blockera programkörning), och man vill inte ge någon process mer pro­ces­sor­tid än den behöver. Idealet är att ingen process behöver vänta på processorn och att processorn inte behöver vänta på processerna. – Mot­svar­ande kan tillämpas på nätverk, arbetsminne och datalagring. – Tids­för­del­ning kallas på svenska också för schemaläggning och skedulering.

[programkörning] [ändrad 24 juni 2017]

lexem

  1. – i språkvetenskap: något som räknas som ett ord, och alltså kan stå i ett lexikon;
  2. – i programmering: kortast möjliga teckensträng som i ett givet sam­man­hang är meningsfull för datorn, alltså som kan behandlas som en in­struk­tion eller som ett värde. – Skillnaden mellan ett lexem och en token är att ett lexem kan ses som en instans av ett token; en token kan alltså mot­svaras av många olika lexem. Datorn identifierar först en teckensträng som ett lexem, men för att kunna behandla teckensträngen måste lexemet sedan också identifieras som en instans av en token. (Språkvetenskaplig jämförelse: ”hylla” kan identifieras som ett lexem – det står i ordboken – men för att förstå meningen som ordet står i måste man också veta om det är verbet att hylla, som i hyllningar, eller substantivet hylla, som i bokhylla. Ordklasserna, eller andra språkvetenskapliga kategorier, kan ses som klasser av språkliga tokens.)

– På engelska: lexeme.

[programmering] [språk] [15 juni 2017]

invalid

ogiltig – i programmering: om instruktioner eller värden som datorn inte kan behandla. – Datorn vet inte vad den ska göra med instruktionen eller värdet. Det kan vara fel datatyp, något ofullständigt eller något som innehåller tecken som inte hör dit. Vad som markeras som invalid beror alltså på vilket program som körs. – Översättningen felaktig förekommer också, men felaktiga värden behöver inte vara ogiltiga. Om man skriver 315 när det ska vara 314 är det fel, men (i de flesta sammanhang) inte ogiltigt.

[fel] [programmering] [15 juni 2017]

suffixträd

(suffix tree) – systematisk uppställning av alla suffix (betydelse 2) av en teckensträng. Teckensträngen ”ananas”, till exempel, har suffixen ”nanas”, ”anas”, ”nas”, ”as” och ”s”. I ett suffixträd ordnas de på ett sätt som gör det lätt att söka bland dem (det vill säga att datorn kan göra det med så få operationer som möjligt). – Suffixträd har praktisk användning vid sökningar i textmassor, dels i ordbehandling, dels vid sökningar i kemiska formler och i medicinska och biovetenskapliga datamängder. –Läs mer i Wikipedia.

[datorvetenskap] [programmering] [13 juni 2017]

högnivåspråk

programspråk som låter programmera­ren beskriva uppgiften som ska lösas, men utan att ange hur det ska gå till. – Med högnivåspråk är det kompilatorn som omvandlar programkoden till körbar binärkod, och det kan ge mycket olika resultat beroende på vilken kompilator som används. Högnivåspråk gör det lättare för personer med fackkunskaper i det aktuella problemområdet att programmera. Man anger vad som ska göras, inte hur det ska utföras av datorns processor. Det kallas för högnivåspråk därför att språkets instruktioner är på en hög abstraktionsnivå i för­håll­ande till de instruktioner som datorns processor exekverar – jämför med lågnivåspråk. Det finns en glidande skala mellan lågnivåspråk – de mest extrema är maskinkod och assembler – till utpräglade högnivåspråk som Prolog och Haskell. Historiskt kallades programspråk som Cobol, Fortran och Basic för högnivåspråk när de var nya, liksom C, men nu kallas de språken ibland för lågnivåspråk. En typisk form av högnivåspråk är de deklarativa språken. – Det första högnivåspråket var Konrad Zuses† Plankalkül från 1940‑talet. – På engelska: high-level programming language, HLL.

[programspråk] [ändrad 10 mars 2022]