länkskatt

informell beteckning på den ersättning som sociala medieföretag, som Facebook och Google, enligt EU:s upphovsrättsdirektiv, åläggs att betala för återpublicering av upphovsrättsskyddat material från presspublikationer. Det stipuleras i direktivets artikel 18 (se denna länk), och kallas där för ”lämplig och proportionerlig ersättning”.  Observera att det inte krävs ersättning för publicering av enbart en länk (webbadress, URL), utan för återpublicering, helt eller delvis, av det material som finns på den länkade sidan. (Flera sociala medier fungerar så att om en användare matar in en webbadress läser tjänsten automatiskt in den aktuella sidan och visar, ofta som en klickbar ruta, vad som finns där.) – Enskilda och icke‑kommersiella användare är undantagna från länkskatten. – På engelska: link tax. – Läs också om uppladdningsfilter.

[juridiska lagar] [upphovsrätt] [ändrad 9 september 2019]

Upphovsrättsdirektivet

ett EU-direktiv om upphovsrätt på nätet, kontroversiellt därför att det ålägger sociala medier att se till att deras användare inte olovligen publicerar upphovsrättsligt skyddat material. – En slutgiltig utformning blev resultatet av en överenskommelse mellan representanter för Europaparlamentet och ministerrådet den 13 februari 2019. Förslaget godkändes av Europaparlamentet i en omröstning den 26 mars 2019 och slutligen av ministerrådet den 15 april. – Kritiker talar om att upphovsrättsdirektivet tvingar Facebook med flera att införa uppladdningsfilter, även kallade internetfilter och censurmaskiner, för att slippa kostsamma rättegångar om påstådda intrång i upphovsrätten. Direktivet ålägger också sociala medier att betala så kallad länkskatt. Upphovsrättshavarnas organisationer är huvudsakligen positiva. Men flera utskott i Europaparlamentet har kritiserat förslaget. Främst är det förslagets artikel 13 (som senare blev artikel 17) som är omstridd. – Det skrivs ibland, felaktigt, att direktivet förbjuder länkning (alltså publicering av en länkande webbadress, URL) till upphovsrättsligt skyddat material utan tillstånd, men det är inte korrekt: det som förbjuds, eller kräver tillstånd, eventuellt med avgift, är uppladdning till sociala medier av det som finns på länken (återpublicering), eller delar av det. (Se direktivets artikel 11, som senare blev artikel 15, tillägget 2 a.) Man får alltså publicera en länk till text, bild eller video som man vill att andra ska läsa respektive titta på, men man får inte utan tillstånd visa i sociala medier vad som finns på länken. – Förslaget godkändes av Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor den 20 juni 2018, men röstades den 5 juli 2018 ner av Europaparlamentet. Vid en ny omröstning den 12 september 2018 godkände Europaparlamentet förslaget med vissa ändringar. Det innebar inte att direktivet var antaget av EU: därefter följde förhandlingar mellan Europaparlamentet, ministerrådet och Europeiska kommissionen. I januari 2019 kunde ministerrådet och Europaparlamentet inte komma överens, men de kom överens om en definitiv utformning i februari 2019, och det var den som Europaparlamentet röstade igenom den 26 mars 2019, därefter ministerrådet den 15 april. Det återstår för EU:s medlemsländer var för sig att omsätta direktivet i lag. – Direktivets fullständiga namn är Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden, se denna länk (med ändringarna som godkändes i september 2018).

[sociala medier] [upphovsrätt] [ändrad 9 september 2019]

strömrippning

(stream ripping eller stream-ripping) – kopiering av tal, musik eller video från strömmande utsändning. Det kan vara radio- och tv-program som sänds genom internet, poddar eller annat. Det digitala flödet (ettor och nollor) i en strömmande utsändning kopieras direkt, och sparas som en fil som kan spelas upp när som helst. (Se rippa.) Detta står i konflikt med ett av flera syften med strömmande utsändning av filer, nämligen att mottagaren inte ska kopiera och spara materialet. Det finns sajter som systematiskt rippar strömmande medier, till exempel avsnitt av tv-serier, och sprider dem vidare, vilket är en form av piratkopiering. – Se artikel i Forbes.

[pirat] [radio och tv] [upphovsrätt] [13 april 2018]

Yondr

låsbart fodral för mobiltelefoner, avsett för att göra telefoner tillfälligt oanvändbara på konserter och andra evenemang. Publiken ska alltså inte kunna filma konserten med sina telefoner. Fodralet kan låsas av en kontrollant och kan sedan inte låsas upp, utom med ett speciellt verktyg eller utanför ett avgränsat område. Det är ett alternativ till att tvinga besökarna att lämna ifrån sig telefonerna. Yondr tillverkas av ett amerikanskt företag med samma namn, se overyondr.com.

[mobilt] [upphovsrätt] [17 januari 2018]

Njord Law Firm

dansk advokatbyrå som hösten 2017 skickade fem tusen kravbrev till svenskar som beskylldes för att ha laddat ner upphovsrätts-skyddade filmer genom internet utan tillstånd. – Mottagarna uppmanades att betala 4 500 kronor för att den påstådda olovliga fildelningen inte skulle tas till dom­stol. I november 2017 började Datainspektionen granska breven, eftersom de kan ses som olaglig inkassoverksamhet – räkningar som innehåller hot om rätts­liga åtgärder räknas som inkasso, och får bara skickas ut av godkända inkassoföretag. Konsumentverket uppmanar alla som har fått kravbreven att bestrida skriftligt om de inte vill betala (länk). Se också vad Datainspektionen skriver (länk). – Njord Law Firm (se länk) agerar på uppdrag av filmbolag och stöder sig på Ipred-lagen. Advokatbyrån har fått uppgifterna om påstådda olov­liga fildelare från internetoperatörer.

[företag] [rättsfall och skandaler] [upphovsrätt] [16 november 2017]

Åsa-Nisse-målet

rättegångarna mot den person som olovligt hade spritt kopior av bland annat filmen Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult från 2011 genom sajten Swepiracy. Det var två parallella processer: dels ett brottsmål som gällde upphovsrätten, dels ett skadestånds­mål som drevs av Rättighetsalliansen på uppdrag av upphovsrättsägaren Nordisk film (nordiskfilm.com). Nordisk film krävde först 24,9 miljoner kronor i skadestånd, men förlikning den 7 september 2017 slutade med att skade­ståndet blev 400 000 kronor. Det återstår att avgöra hur mycket av den åtalades pengar som ska förverkas, eftersom han anses ha tjänat dem på olaglig verksamhet, i det allmänna brottsmålet. – I Norrköpings tingsrätt hade mannen i oktober 2016 dömts till villkorlig dom och samhällstjänst för brott mot upp­hovs­rätten och till att betala sammanlagt 1,7 miljoner kronor i skadestånd. Båda parterna överklagade till Göta hovrätt, där målet togs upp den 5 september 2017. Kort därefter meddelade hovrätten att parterna nått förlikning.

– In English: The ”Åsa-Nisse court case” concerned the illegal file sharing of the Swedish movie Åsa-Nisse: Wälkom to Knohult and other movies at the Swepiracy web site. The web site was seized by Dutch police and closed down in 2012, but the court case against the person who had run the web site has lasted until September 2017. It was actually two parallel court cases, one criminal court case about copyright infringement, one civil action for damages brought by the copyright holder Nordisk film, which sued for 24.9 million Swedish kronor (about three million dollars). The defendant was found guilty in the lower court in October, 2016, and given a suspended sentence with community service; damages were set at 1.7 million kronor. Both parties appealed. On September 7, 2017, the parties settled out of court. The defendant is to pay 400,000 Swedish kronor to Nordisk film. However, in the criminal court case, it remains to be determined if some of the defendants money should be forfeit, and if so, how much. – More summaries in English.

[pirat] [rättsfall och skandaler] [upphovsrätt] [ändrad 4 juli 2019]