källkod

(source code eller bara source; översättningen källa förekommer) – instruktion­er till dator, skrivna i ett programspråk. – Källkod kan skrivas för ett komplett program, för en del av ett pro­­gram eller för en speciell funktion, till exempel för en driv­­­rutin. Källkod skrivs i programspråk för att den ska vara begriplig för människor, förutsatt att de har de förkunskaper som behövs. Källkod brukar också innehålla kommentarer från programmeraren, avsedd för andra programme­rare som senare ska ändra eller utöka källkoden. Alternativet till att skriva källkod är att skriva direkt i maskinkod, vilket är mycket svårare, och dessutom har andra nackdelar. – Men efter­som datorns processor inte kan bearbeta käll­kod som den är måste källkoden innan den körs omvandlas till en form som processorn kan bearbeta, nämligen binärkod. (Att skriva maskinkod, som nämndes tidigare, är alltså att skriva binärkod direkt.) Innan källkoden har omvandlats till binärkod är den för datorn som vilket textdokument som helst. Det finns två sätt att omvandla källkod till binär­kod:

– Kompilering, som är vanligast, innebär att man gör omvandlingen i förväg. Man kör först källkoden genom en kompilator som konverterar den till binär­kod. Det som man installerar och kör på datorn är den färdiga binärkoden. – Interpretering inne­bär att det är käll­koden som installeras på datorn. Den översätts till binär­kod (interpreteras eller tolkas) varje gång programmet körs. En programtolk översätter då källkoden till binär­­kod under körningen. – Program­­språk som Java är en speciell typ av interpreterade språk. I Java över­sätts källkoden först till något som kallas för bytekod. Bytekoden körs i en virtuell maskin, anpassad för den datortyp som programmet körs på. – Även koden till en webb­­sida, skriven i HTML eller XML, är ett slags käll­kod.

[programmering] [ändrad 14 maj 2017]