källkod

(source code eller bara source; översättningen källa förekommer ibland) –– in­struk­tion­er till dator, skrivna i ett pro­gram­­­språk. –– Käll­­kod kan skrivas för ett komplett pro­gram, för en del av ett pro­­gram eller för en speciell funktion, till exempel för en driv­­­rutin. Käll­kod skrivs i pro­gram­­­språk för att den ska vara be­­grip­lig för män­ni­skor, för­­­ut­­­­satt att de har de för­­­kun­­skaper som behövs. Käll­kod brukar också inne­­­hålla kom­men­tarer från pro­­gram­­me­raren, av­sedd för andra pro­­gram­­me­rare som senare ska ändra eller utöka käll­­koden. Alter­nativet till att skriva käll­kod är att skriva direkt i maskin­kod, vilket är mycket svårare, och dess­utom har andra nack­­­delar. –– Men efter­som datorns pro­cessor inte kan be­arbeta käll­kod som den är måste käll­­­koden innan den körs om­­vandlas till en form som pro­cessorn kan be­arbeta, nämligen binär­­kod. (Att skriva maskin­­kod, som nämndes tidigare, är alltså att skriva binär­­kod direkt.) Innan käll­­koden har om­­vand­lats till binär­­kod är den för datorn som vilket text­­­doku­ment som helst. – Det finns två sätt att om­vandla käll­kod till binär­kod:

– Kompilering, som är vanligast, innebär att man gör om­vandlingen i förväg. Man kör först käll­­koden genom en kompilator som kon­verterar den till binär­kod. Det som man in­stallerar och kör på datorn är den färdiga binär­koden. –– Inter­pretering inne­bär att det är käll­koden som in­stalleras på datorn. Den över­sätts till binär­kod (inter­­­preteras eller tolkas) varje gång programmet körs. En program­­tolk över­sätter då käll­­koden till binär­­kod under kör­ningen. –– Pro­gram­­språk som Java är en speciell typ av inter­­preterade språk. I Java över­sätts käll­­koden först till något som kallas för byte­kod. Byte­koden körs i en virtuell maskin, an­passad för den dator­typ som pro­grammet körs på. –– Även koden till en webb­­sida, skriven i HTML eller XML, är ett slags käll­kod.

[programmering] [ändrad 14 maj 2017]