IP-adress

(Internet protocol address) – nummer som identi­fierar en dator som är ansluten till inter­net. Kallas ibland för ”IP‑nummer”, men det anses inte korrekt. – IP‑ad­ressen följer med varje paket som skickas över internet. Domän­­namn som www.idg.se hör alltid ihop med en eller flera IP‑adresser. – I version 4 av IP består en IP‑adress av fyra delar, där varje del består av en, två eller tre siffror. Till exempel: 172.16.254.1. –Egentligen är det 32 ettor och/eller nollor, uppdelade i fyra grupper på vardera åtta ettor och / eller nollor. – Dess­utom består IP‑adresser av två halvor. Den första halvan, nätadressen, anger vilket nätverk som datorn finns på. Den kan bestå av en, två eller tre delar, åtskilda med punkt. Resten av siff­rorna, dator­adressen, står för en viss dator i det nätet. (Nätverket kan dessutom delas in i flera delar med varsin sekvens av IP‑adresser, se subnät.) – De 32 bitarna i adressen ger några miljarder möjliga nummer (se också adressrymd). Eftersom inter­net har över en miljard an­vändare håller IP‑ad­ress­erna under 2010‑talet på att ta slut. Det är bland annat därför som de flesta internetopera­törer och inter­net­anslutna lokala nät an­vänder flytande IP‑adresser. – Men i version 6 av inter­net­proto­kollet, IPv6, som gradvis införs under 2010‑talet, är IP‑ad­ress­erna fyra gånger så långa. De består av 128 ettor och nollor, och delas upp i åtta grupper. Därmed försvinner bristen på IP‑adresser: antalet möjliga IP‑adresser blir ett astro­no­miskt tal på ungefär 40 siffror (decimala). – Reg­lerna för IP‑ad­resser fast­ställs av organisationen ICANN.

[internet] [ändrad 23 maj 2017]