ip-adress

(Internet protocol address) – nummer som identi­fierar en dator som är ansluten till inter­net. Kallas ibland för ”ip‑nummer”, men det anses inte korrekt. – Ip‑ad­ressen följer med varje paket som skickas över inter­net. Domän­­namn som www.idg.se hör alltid ihop med en eller flera ip‑adresser. – I version 4 av ip består en ip‑adress av fyra delar, där varje del består av en, två eller tre siffror. Till exempel: 172.16.254.1. –Egentligen är det 32 ettor och/eller nollor, uppdelade i fyra grupper på vardera åtta ettor och/eller nollor. – Dess­utom består ip‑adresser av två halvor. Den första halvan, nät­adressen, anger vilket nätverk som datorn finns på. Den kan bestå av en, två eller tre delar, åtskilda med punkt. Resten av siff­rorna, dator­adressen, står för en viss dator i det nätet. (Nätverket kan dessutom delas in i flera delar med varsin sekvens av ip‑adresser, se subnät.) – De 32 bitarna i adressen ger några miljarder möjliga nummer (se också adressrymd). Eftersom inter­net har över en miljard an­vändare håller ip‑ad­ress­erna under 2010‑talet på att ta slut. Det är bland annat därför som de flesta inter­net­opera­törer och inter­net­anslutna lokala nät an­vänder flytande ip‑ad­resser. – Men i version 6 av inter­net­proto­kollet, ipv6, som gradvis införs under 2010‑talet, är ip‑ad­ress­erna fyra gånger så långa. De består av 128 ettor och nollor, och delas upp i åtta grupper. Därmed försvinner bristen på ip‑adresser: antalet möjliga ip‑adresser blir ett astro­no­miskt tal med ungefär 40 siffror (decimala). – Reg­lerna för ip‑ad­resser fast­ställs av orga­nisa­tionen Icann.