(push-to-talk) – eller direktuppringning – uppringning av en eller flera förinställda andra telefoner så snart användaren lyfter på luren eller trycker på en knapp. – Direktringning ska inte förväxlas med kortnummer. Direktringning innebär att telestationen (basstationen) är inställd så att den genast kopplar abonnenten till ett förutbestämt nummer så snart hon lyfter på luren eller trycker på ringknappen. De anslutna telefonerna fungerar då som walkie‑talkies. Det går snabbare än att slå numret för hand eller att använda kortnummer. Direktringning har länge använts för trygghetslarm i fast telefoni, men det lanserades i början av 2000‑talet också för mobiltelefoner som en röstmotsvarighet till chatt och snabbmeddelanden. Direktringning är ett slags närvarobaserad tjänst.
[telefoni] [ändrad 20 december 2018]