trunk

1. – i data- och telekommunikation: en ledning som förmedlar många kommuni­ka­tions­linjer. Verb: att trunka; därav: trunkning. – I datakommunika­tion kan en trunk också vara det omvända: många ledningar som till­sammans ger hög bandbredd, se länkaggregering. – Trunk call – äldre brittiskt ord för riks­samtal – samtal utanför det egna riktnummerområdet. – För ordets ursprung, se trunkering (som är något annat);
2. – i systemutveckling: den centrala versionen av programkoden. Det är den version av programkoden som utvecklarna utgår från när de gör förändringar och som de införlivar förändringarna i när de är klara. Kallas också för mainline.

[datakommunikation] [systemutveckling] [ändrad 2 december 2019]