Kategori: elektroniska signaturer

Artiklar som i IDG:s ordlista helt eller delvis handlar om elektroniska signaturer och e-legitimationer. Kategorin elektroniska signaturer är en underavdelning av kategorin kryptering. 

signatur

  1. – se elektronisk signatur;
  2. – (fingerprint) – särskiljande egenskaper hos en teknisk anordning, använda för igenkänning: man säger att individuella datorer, webb­­läsare och annat har signaturer som gör att de kan identifieras när de kommunicerar över nätet, även om kommunikationen görs med teknik som döljer avsändaren. Signaturerna samman­­ställs av inställningar, information om tilläggsprogram, programversioner och andra detaljer som skiljer den ena datorn eller webb­­läsaren från den andra. – Virussignaturer är den information som virusskydd använder för att känna igen data­­virus. – Se också signatur­insamling;
  3. – påskrift med initialer. – I traditionell svensk pappers­­baserad administration skiljer man mellan signatur och under­­­skrift. Den som sätter sin signatur (oftast bara initialer) på ett dokument in­tygar bara att hon har läst dokumentet (tagit del på byråkratspråk). På engelska: to initial [something]. En under­­­skrift, däremot, är en namnteck­ning. Att sätta sin underskrift på något, att under­­­teckna, kan vara en juridisk handling och innebär i så fall att man fattar ett be­slut, åtar sig att göra något eller intygar att något är sant – se också e-underskrift;
  4. – påhittat namn som en person an­vänder i vissa sammanhang i stället för sitt riktiga namn, men utan att personens vanliga identitet är hemlig. Ordet signatur an­vänds mest om skri­benter. Är det en artist kallas det för artistnamn. På internet talar man också om handle eller något på nick. – Jäm­för med pseudonymer som an­vänds för att dölja en identitet.

– Signatur är latin och betyder det som man under­­tecknar med.

[elektroniska signaturer] [identifiering] [juridik] [signaturer] [ändrad 3 juni 2022]

elektronisk signatur

(e-signatur, digital signatur) – tek­nisk metod för att underteckna e‑post och andra elektroniska dokument. En elektronisk signatur styrker:

  • – att avsändaren är den som han eller hon påstår sig vara;
  • – att meddelandet inte har ändrats sedan det undertecknades. (Se meddelande­autenti­se­ring.);
  • – men: det är inte samma sak som en elektronisk underskrift, e‑underskrift, som är en juridisk handling.

– En elektronisk signatur är en till synes meningslös serie bokstäver, siffror och andra tecken som bifogas ett meddelande. Men i själva verket är signaturen resultatet av en invecklad matematisk beräkning som gjorts på tecknen i meddelandet. Den är ett kondensat (hash) av meddelandet. – Avsändaren, eller snarare ett program i dennas dator, har först räknat fram ett kondensat av meddelandet. Detta krypteras sedan med avsändarens privata nyckel. Det krypterade kondensatet bifogas sedan själva meddelandet, som antingen kan vara krypterat eller skickas i klartext. – För att kontrollera den elektroniska signaturen upprepar mottagaren proceduren. Mottagaren räknar ut ett kondensat av meddelandet med samma algoritm som avsändaren använde. Hon dekrypterar också den elektroniska signatur som avsändaren har bifogat. Det gör hon genom att använda avsändarens öppna nyckel, som kan hämtas från en nyckelserver. Om meddelandet inte har ändrats, och om avsändaren är den som uppges, blir de två kondensaten exakt likadana. Om någon har ändrat meddelandet på vägen, även om bara en enda bokstav har ändrats, blir mottagarens kondensat helt annorlunda än det som finns i mejlet. – Metoden är matematiskt mycket säker (fast se kollision), men den har ändå svagheter. Man kan till exempel tänka sig ett insmusslat program som utan ägarens vetskap förser falska dokument med autentiska elektroniska signaturer. En elektronisk signatur är därför inte ett bindande bevis för dokumentets äkthet. – En elektron­isk signatur som tillhör ett företag eller en myndighet kallas för e‑stämpel. – Läs också om kodsignering, e‑legitimation och om signaturlagen†.

[elektroniska signaturer] [identifiering] [ändrad 3 juni 2022]

e-legitimation

  1. – elektronisk legi­tima­tion, e‑leg – elektronisk identitets­handling i form av ett program som signerar innehavarens handlingar på internet. Används för bank­ärenden på nätet, för Mina vårdkontakter och för många andra svenska nättjänster. Innehavaren aktiverar e‑legi­ti­ma­tionen med ett lösenord som är samma från gång till gång. – E‑leg­iti­ma­tioner kan gälla för:

    – Se också e‑stäm­pel och elektronisk signatur samt e-underskrift. – Läs mer i TNC:s ordlista Termi­no­logi för e‑legitimationer (länk) – Se också broschyren Juridisk vägledning för införande av e‑legitimation och e‑underskrifter och Myndigheten för digital förvaltning, DIGG:s sida: e‑legitimation.se;

  2. – varumärke för e‑legiti­ma­tion som tjänst från flera svenska myndig­­heter, banker och teleoperatörer. – Se bankid.com. – Se också BankID, DIGG, eIDAS (EU:s förordning om e‑legitimation) och Sweden Connect.

– Legitimation eller ID? – I strikt terminologi är en identitets­handling, till exempel ett ID‑kort, något som talar om vem du är. En legi­ti­mation intygar dessutom att du har en viss rättighet, behörighet eller egenskap: att du är anställd någonstans, att du har en viss befogenhet, att du är student eller pensionär. De två termerna blandas ofta ihop: en legitimation intygar ju också identitet. Man kan till exempel använda sitt körkort (en legi­ti­ma­tion) som ID‑kort. (Men inte omvänt. Ett ID‑kort gäller inte som körkort.) E‑legitimation är egentligen en elektronisk identitets-handling: själva poängen är ju att en e‑legitimation kan användas i många sammanhang. – Man kan också säga att skillnaden mellan legitimation och ID‑kort har blivit mindre viktig i många sammanhang, eftersom man direkt kan kolla ett ID-kort mot ett register och se vilken behörighet eller rättighet personen i fråga har. Polisen kan till exempel snabbt ta reda på ifall innehavaren av ett ID‑kort också har körkort.

– Helt apropå: legimitation.

[elektroniska signaturer] [identifiering] [uttryck på e-] [ändrad 3 juni 2022]