e-legitimation

  1. – elektronisk legi­tima­tion, e‑leg – elektronisk identitets­handling i form av ett program som signerar innehavarens handlingar på internet. Används för bank­ärenden på nätet, för Mina vårdkontakter och för många andra svenska nättjänster. Innehavaren aktiverar e‑legi­ti­ma­tionen med ett lösenord som är samma från gång till gång. – E‑leg­iti­ma­tioner kan gälla för:

    – Se också e‑stäm­pel och elektronisk signatur samt e-underskrift. – Läs mer i TNC:s ordlista Termi­no­logi för e‑legitimationer (länk) – Se också broschyren Juridisk vägledning för införande av e‑legitimation och e‑underskrifter och Myndigheten för digital förvaltning, DIGG:s sida: e‑legitimation.se;

  2. – varumärke för e‑legiti­ma­tion som tjänst från flera svenska myndig­­heter, banker och teleoperatörer. – Se bankid.com. – Se också BankID, DIGG, eIDAS (EU:s förordning om e‑legitimation) och Sweden Connect.

– Legitimation eller ID? – I strikt terminologi är en identitets­handling, till exempel ett ID‑kort, något som talar om vem du är. En legi­ti­mation intygar dessutom att du har en viss rättighet, behörighet eller egenskap: att du är anställd någonstans, att du har en viss befogenhet, att du är student eller pensionär. De två termerna blandas ofta ihop: en legitimation intygar ju också identitet. Man kan till exempel använda sitt körkort (en legi­ti­ma­tion) som ID‑kort. (Men inte omvänt. Ett ID‑kort gäller inte som körkort.) E‑legitimation är egentligen en elektronisk identitets-handling: själva poängen är ju att en e‑legitimation kan användas i många sammanhang. – Man kan också säga att skillnaden mellan legitimation och ID‑kort har blivit mindre viktig i många sammanhang, eftersom man direkt kan kolla ett ID-kort mot ett register och se vilken behörighet eller rättighet personen i fråga har. Polisen kan till exempel snabbt ta reda på ifall innehavaren av ett ID‑kort också har körkort.

– Helt apropå: legimitation.

[elektroniska signaturer] [identifiering] [uttryck på e-] [ändrad 3 juni 2022]