bil som helt eller delvis kan köra själv i trafik utan medverkan av förare. – Förarlösa bilar (fully autonomous cars) har ingen plats för förare. Uttrycket självkörande bilar (self‑driving cars) är bredare och används om bilar som kan ha förare, men som helt eller delvis också kör med automatik. – Google har experimenterat med förarlösa bilar sedan 2009, numera i företaget Waymo. Andra företag, som Audi, utvecklar också teknik för förarlösa bilar, och några amerikanska delstater har lagar som tillåter förarlösa bilar, men bara om de uppfyller stränga villkor. I december 2019 inledde Waymo försök med förarlösa taxibilar i Phoenix i Arizona (se länk).
– Alla moderna bilar har teknik som hjälper föraren under vissa omständigheter. Man brukar tala om sex nivåer av självkörning:
– Nivå 0: ingen automatisering alls, utom styrservo, bromsservo och låsningsfria bromsar;
– Nivå 1: Lite förarassistans, till exempel farthållare;
– Nivå 2: Mer förarassistans, till exempel körfältassistent (ser till att bilen håller sig i filen), trafikköassistent (håller avståndet till fordonet närmast framför) och automatisk inbromsning vid risk för kollision. Föraren kan när som helst ta över;
Nivå 3: Bilen kan köra sig själv under okomplicerade förhållanden, i praktiken på motorväg. Föraren måste fortfarande vara beredd att ta över. Bilmärket Teslas funktion Autopilot motsvarar närmast nivå 3;
Nivå 4: Bilen kan nästan alltid köra sig själv. Det måste fortfarande finnas en förare som kan ta över, men bara under besvärliga omständigheter som kraftigt regn eller snö eller på leriga småvägar. Teslas funktion FSD (full self-driving) motsvarar närmast nivå 4;
Nivå 5: Bilen är helt självkörande. Det finns ingen förare, bara passagerare (se till exempel Zoox).
– En del bilar har också automatisk parkering och möjlighet att kalla på bilen från en parkeringsplats – den kör då obemannat en kort sträcka. Detta räknas till nivå 3 eller 4. På engelska talar man också om autonomous vehicles, AV, och fully self‑driving vehicles (FSD). Man talar också om avancerade förarassistanssystem, på engelska advanced driver-assistance systems (ADAS). – En olöst juridisk fråga är vem som är ansvarig om en förarlös bil är inblandad i en olycka.
system som, med hjälp av GPS, hindrar fordon från att komma in på vissa gator eller i vissa områden, eller som gör att de där måste köra med låg hastighet. Även: virtuellt staket, GPS‑staket; på engelska: geofence, geofencing. – Läs också om geofence warrants. (Jämför med basstationstömning.) – Se också geoblockering och virtuellt stängsel.
– zombiedrönare – drönare som har infekterats av ett skadeprogram så att det kan programmeras om av en angripare. Angriparen kan då få drönaren att bete sig destruktivt, till exempel angripa andra drönare – eller människor. – Se denna artikel i tidskriften Mother Jones;
olovlig avläsning, överföring på distans och användning av trådlösa nycklar för inpassering, upplåsning och identifiering. – Till exempel kan en biltjuv med en reläattack låsa upp en modern bil genom att uppfånga signalen från bilnyckeln (som hänger i ägarens hall och har något slags kontaktlös kommunikation) och direkt överföra den till en mobiltelefon eller annan anordning intill bilen, som då kan låsas upp. Det kan krävas två tjuvar: en utanför ytterdörren, en vid bilen. Dessutom behövs ett speciellt program för direktöverföring av signalerna. Metoden klarar tvåvägskommunikation mellan nyckeln och bilen. (Notera att om tjuven först avläser signalen från nyckeln och sedan går till bilen och försöker låsa upp fungerar det troligen inte, eftersom upplåsningen kräver utväxling av information mellan bil och nyckel – vilket reläattacken hanterar.) Reläattacker vid bilstölder har blivit vanliga under 2018. – På motsvarande sätt kan en obehörig ta sig in på en arbetsplats genom att på något sätt uppfånga signalen från en anställds passerkort och direkt överföra den till en mobiltelefon vid kortläsaren vid arbetsplatsens entré. – Läs också om man‑i‑mitten‑attacker och schackstormästarproblemet. – På engelska: relay attack – se också relä. – (Relä i reläattack kommer av den ursprungliga engelska betydelsen av relay, nämligen stafett eller skicka vidare.)
Controller area network bus – en buss för sammankoppling av datortekniken i bilar. – CAN bus gör att de datoriserade styrenheter (mikrokontrollrar) som finns i nästan alla moderna bilar kan utbyta information utan att gå genom en central dator. Den ger också information till det datoriserade diagnossystemet för bilar, OBD – se diagnosuttag. – CAN bus utvecklades på 1980‑talet av Bosch, som ett sätt att minska behovet av elektriska ledningar kors och tvärs i bilarna. Den första bilen med CAN bus var en Mercedes som visades upp 1991. CAN bus används numera i nästan alla bilar, men börjar (2018) anses föråldrad, även om det har kommit nya versioner. Elbilsföretaget Tesla använder till exempel inte CAN bus. Å andra sidan används CAN bus bland annat i robotar och maskineri. – Skrivs ofta Canbus. – En utförlig beskrivning finns i Wikipedia.
(coffee drone) – drönare som på kafé eller annan plats för kaffedrickande kan upptäcka att någon beställer kaffe och därefter serverar kaffet. Den kan också förutse när någon vill ha påfyllning. IBM fick i augusti 2018 patent på en kaffedrönare i USA. IBM påpekade då att ”alla uppfinningar blir inte kommersiella produkter”.
tidigare namn på Ubers system för att kartlägga kundernas resor, använt av en del anställda på Uber för att samla information om kändisar, politiker och andra. Detta blev en skandal med början 2014. – Uber skrev i januari 2016 på en överenskommelse med staden New York om att sekretessbelägga informationen. Uber sade också upp ”färre än tio” anställda som beskylldes för att ha missbrukat informationen. I augusti 2017 gjorde Uber ytterligare en överenskommelse, då med FTC, om att införa strängare sekretess med återkommande revisioner under de kommande 20 åren. – God view kallades också för God’s view och har bytt namn till Heaven view. – I grunden är det en visuell sammanställning av alla Uber‑fordons rörelse i realtid, kopplad till information om vilken kund som sitter i respektive fordon.
ett nätverk av satelliter för satellittelefoni. – Det består av 66 satelliter i låg bana (78 kilometer över marken), och har täckning över hela jordytan. Alla satelliter cirklar runt jorden på 100 minuter och passerar nord- och sydpolen. Man behöver speciella telefoner och abonnemang för att ringa genom Iridium. – Iridium utvecklades för telefoner och personsökare, men på senare tid har man också börjat använda det som alternativ till GPS. Företaget Satelles(satelles.com) har hyrt in sig på Iridiums numera lediga frekvenser för personsökare, och använder dem för att sända krypterad positionsinformation och exakt tid. – Iridiumsystemet, som togs i drift 1998, utvecklades och genomfördes av Motorola, men satellitsystemet tillhör numera företaget Iridium(iridium.com), som tog över företaget 2001 efter en konkurs. Namnet kommer av metallen iridium, som har atomnummer 77: det var först meningen att Iridiumsystemet skulle ha 77 satelliter, men man kom fram till att det räckte med 66.
en självkörande lastbil från det svenska företaget Einride (einride.tech). Den visades upp 2017. T‑Pod kan köra sig själv eller fjärrstyras, men den har ingen plats för förare. – I maj 2017 började logistikföretaget Schenker använda en T‑Pod för förarlösa transporter mellan två lager i Jönköping. Sträckan är 300 meter, varav 100 meter körs på allmän väg (se pressmeddelande). – Se einride.tech.
