kaosteori

svartvitt foto av Henri Poincaré.
Den franska matematikern Henri Poincaré beskrev grunderna i kaosteori för mer än hundra år sedan.

(chaos theory) – studiet av vissa till synes oförutsägbara mate­ma­tiska och fysiska fenomen, kaos. – Teorin bygger på upp­täckten att vissa matema­tiska modeller av verk­lig­heten ger resultat med svängningar och skift­ningar som verkar slumpmässiga, trots att de i princip är beräkningsbara. – Kaos­teori ger an­vänd­bara matematiska modeller av före­teelser från väder och hjärtflimmer till droppande vattenkranar. Ty­piskt för kaos­teorin är att små orsaker kan få stora verk­ningar (fjärils­effekten). Man kan därför i kaotiska system inte för­ut­säga vilken skillnad en liten för­änd­ring ger: man måste räkna ut det gång för gång. Det går inte att intrapolera och extra­polera. – De företeelser som kaos­teorin passar in på har ett förut­säg­bart be­te­ende i stora drag, men inte i detaljer. Vädret dag för dag är till exempel kaotiskt, men klimatet är förutsäg­bart (sommaren är varje år varmare än vintern). – Kaosteori blev på 1980-talet en modevetenskap, men bör trots det tas seriöst. Den föregreps av den franska mate­ma­tikern Henri Poin­caré (1854—1912, se Wiki­pedia), men utgår närmast från den ameri­kanska meteorologen Edward Lorenz (mer under hans namn). Nobel­pris­tagaren Ilya Prigogine (1917—2003, länk) var en av de första som såg kaos­teorins möjligheter. – Läs gärna boken Kaos av amerikanen James Gleick (länk), på svenska 1988.

[fysik] [matematik] [ändrad 12 augusti 2018]

Dagens ord: 2015-08-12