sensorer som kommunicerar trådlöst med varandra i ett meshnätverk. – Idén är att man lätt och billigt ska kunna samla in och sammanställa mätvärden i ett system som är lätt att utplacera (inga ledningar). – I de mest extrema formerna, som används till exempel i miljöstudierna, är sensorerna är små enheter (”motes”) som kan utplaceras planlöst, kanske kastas ut från ett flygplan. Enda kravet är att alla sensorer har trådlös kontakt med de andra, direkt eller indirekt. Varje sensor mäter en eller ett fåtal saker, men det kan vara vad som helst – ljud, ljus, tryck, rörelser, väder och vind – beroende på vad sensornätet ska användas till. De kan användas som tjuvlarm eller för att upptäcka skador på hus efter jordbävningar. Sensorerna innehåller enkla datorer, batterier och en radiodel. De kommunicerar med varandra och vidarebefordrar mätvärden så att de når en uppsamlingspunkt. Varje mätvärde innehåller uppgift om vilken sensor det kommer från. Sensorns plats kan, om det behövs, mätas med en inbyggd GPS‑mottagare eller genom att sensorerna själva mäter var de finns i förhållande till varandra. Trådlösa sensornät kom i bruk i början av 2000‑talet och har fått stor användning. – Trådlösa sensornät utvecklades först på Berkeley-universitetet i det numera nedlagda projektet smart dust. – På engelska: wireless sensor network, WSN.
[sakernas internet] [trådlöst] [ändrad 24 mars 2021]