Kategori: elektroniska signaturer

(blind signature, även: blind underskrift) – ett sätt att få en tredje part att intyga att avsändaren av ett elektroniskt meddelande är äkta utan att meddelandets innehåll blir röjt. Man använder asymmetrisk krypering plus ytterligare ett sätt att göra meddelandet oläsbart för obehöriga. Det påminner om hur någon kan bevittna namn­teck­ningar på pappersdokument utan att läsa vad som står i dokumenten, men blinda signaturer förutsätter inte att alla inbland­ade är på samma plats på samma gång:

1. – Avsändaren krypterar meddelandet med sin privata nyckel, men utför dessutom en annan matematisk operation, som bara avsändaren behöver känna till, på meddelandet. Det kan vara vanlig symmetrisk kryptering;
2. – En tredje part, till exempel en bank, blir ombedd att intyga att avsändaren av meddelandet är äkta (autentisering). Den dekrypterar då meddelandet med den uppgivna avsändarens publika nyckel, och om det fungerar är avsändaren äkta. Den tredje parten kan ändå inte, på grund av den extra matematiska operationen, läsa meddelandet i klartext;
3. – Den tredje parten signerar då meddelandet med sin privata nyckel och skickar tillbaka det till avsändaren;
4. – Avsändaren kan då vända på de matematiska operationer som hon har gjort, alltså ta bort krypteringen med den privata nyckeln och den speciella matematiska operationen. Det som återstår är då det ursprungliga meddelandet, krypterat med den betrodda tredje partens privata nyckel;
5. – Avsändaren kan då skicka meddelandet till en mottagare som kan dekryptera den med den tredje partens publika nyckel. Om det fungerar är avsändaren äkta. Metoden innebär att den tredje parten inte kan ta del av meddelandets innehåll.

– Blinda signaturer är en metod som har utvecklats av David Chaum.

[elektroniska signaturer] [identifiering] [ändrad 22 november 2018]