översättning med användning av datorprogram. Oftast gäller det text, men det finns också maskinöversättning för talat språk. – Program för maskinöversättning har utvecklats sedan 1950‑talet, men maskinöversättning har visat sig mycket svårare än man väntade sig då. Bäst resultat har man nått inom områden med en begränsad och strikt definierad vokabular, som juridik. – Två huvudinriktningar finns inom maskinöversättning:
- – Grammatisk: Översättningsprogrammet har tillgång till en tvåspråkig ordlista och grammatiska regler för båda språken. Det översätter texten genom att slå upp varje ord i ordlistan och tillämpa de grammatiska reglerna. Alltså ungefär samma tillvägagångssätt som en mänsklig översättare utan egen kunskap om målspråket skulle använda. – I praktiken har den grammatiska metoden inte fungerat så bra. Det finns ett klassiskt uttalande av forskaren Fred Jelinek på IBM: ”Varje gång jag sparkar en språkvetare fungerar taligenkännings-programmet bättre.” (Han hade nog sagt samma sak om maskinöversättning);
- – Statistisk: Programmet jämför stora textmassor på båda språken. Det utgår från texter som man vet innehåller samma information på båda språken, till exempel redan kända översättningar. Texterna delas sedan upp i allt mindre delar, och programmet gör en bedömning av hur sannolikt det är att två ord, uttryck eller meningar betyder samma sak. Detta fungerar naturligtvis bättre ju mer text man har tillgång till, och det förutsätter att man använder datorer. Det mest kända exemplet på statistisk maskinöversättning är Google Översätt, men se också Skype Translator.
– På engelska: machine translation.
– Det finns också halvautomatiska verktyg som hjälper mänskliga översättare. Ett sådant är frasminne, ett program som, enkelt uttryckt, talar om för översättaren att ”förra gången du översatte det här uttrycket så översatte du det så här”. Frasminnen är mest användbara för facktexter.
[maskinöversättning] [ändrad 16 augusti 2022]