privat surfning

surfande på internet utan spår i webbläsaren. – Privat surfning finns som in­ställning i de vanligaste webbläsarna med olika benämningar. Inställningen innebär att ingen information sparas som i efter­hand kan visa vilka webbsidor an­vändaren har be­sökt. – Annars lagrar webbläsare information om vilka sidor som be­sökts (se historia), kakor och nerladdade bilder, ljud­filer och dokument av webbläsaren. Men vid privat surfning sparar webbläsaren ingen sådan information. Den lagras inte alls, eller raderas auto­matiskt så snart det går. – Om webbläsaren vid icke‑privat surfning hjälper an­vändaren att fylla i webbadresser genom att visa för­slag, baserade på tidigare besök, så före­slår den inte några adresser som enbart har besökts vid privat surfning. De adresserna har nämligen inte sparats. – Privat surfning är möjlig med de vanligaste webbläsarna. Man kan välja det bland inställningarna. Det kom först 2005Safari under namnet private browsing (privat surfning), och har sedan dess införts i Google Chrome som incognito (på svenska inkognito), i Inter­net Explorer† som Inprivate (samma på svenska), i Firefox som private browsing, privat surfning. Webb­läsaren Epic har privat surfning hela tiden. – Privat surfning kallas ironiskt också för ”porn mode”. – Naturligt­vis finns det, förutom att dölja besök på porrsidor, många goda skäl att hemlig­­hålla vilka sidor man besöker, framför allt att ingen annan har med den saken att göra. – Man bör samtidigt komma ihåg att det finns data om besökarna på varje webb­server som besökts, och hos internetoperatörerna som förmed­lar trafiken. Om du surfar på jobbet kan din arbets­givare se på företagets server vilka sidor du har be­sökt, även om du har din webbläsare inställd på privat surfning. För att bli helt ospårbar bör man använda nätverk som Tor och VPN‑tjänster. Man bör också komma ihåg att den raderade informationen från privat surfning kan återskapas (se dataremanens) om den inte har skrivits över. – I november 2014 införde Fire­fox också glömskeknappen, även kallad för Glöm det senaste, på engelska Forget button. Den gör att användaren kan radera alla spår efter de senaste fem minuterna, två timmarna eller 24 timmarna i webb­läsaren. Alltså retro­­­aktiv privat surfning eller historieradering (history wiping). – En utförlig artikel om privat surfning, hur det fungerar och dess svagheter finns i denna artikel i Wired.

[personlig integritet] [surf] [webbläsare] [ändrad 5 april 2023]

surfning

surfa på webben, surfa på internet – besök på webbsidor samt läsning och skrivning av e‑post, chattande med mera. – Surfning är ett övergripande ord för det man kan göra när man har tillgång till internet. – Ut­tryck­et to surf the internet användes först av den amerikanska bibliotekarien Jean Armour Polly (arkiverad webbsida) i mars 1992 i artikeln ”Surfing the internet: an introduction” (länk), mer om den på denna artikel (arkiverad). – På engelska: surfing; to surf. – Förra kommunikationsministern Ines Uusmanns berömda uttalande om internet – ”bara en fluga” – syftade enligt henne själv på webbsurfande i bemärkelsen att planlöst följa länkarna från sida till sida på webben.

[språktips] [surf] [webben] [ändrad 11 oktober 2021]

surfplatta

handhållen dator i form av en pek­skärm. – En komplett dator är inbyggd i bild­skärmen. Det behövs inget separat tangentbord och ingen mus, eftersom man pekar direkt på bildskärmen och skriver på ett virtuellt tangentbord. – Det mest kända exemplet på surfplatta är Apples iPad, som har gett upphov till den skämtsamma benäm­ningen padda. – En surf­platta är ett slags pekdator. – På svenska kallas surfplattor också för dator­­plattor eller pek­plattor. Surfplattor för skolelever kallas också för lärplattor. – En kombination av surfplatta och vanlig bärbar dator kallas för hybriddator eller PC‑platta. – Se också Datatermgruppen (länk) och ordet surfning. – På engelska används benäm­ningar som pad (i sammansätt­ningar), slate, tablet och media tablet.

[datorer] [surfplattor] [ändrad 22 februari 2021]