4g

  1. – fjärde generationens mobiltelefoni –– mobila nätverk med mycket snabb data­­över­­föring. – Sveriges första 4g-nät invigdes i december 2009. – 4g-tele­foni har en högsta band­bredd på mellan 100 mega­bit och en giga­bit per sekund. En giga­bit per sekund är kravet när mot­­tagaren är stilla­­stående eller gående, 100 mega­bit per sekund är kravet när mot­­tagaren åker bil eller tåg. Den kapaciteten ger möjlig­­het att sända och ta emot video i flera kanaler, till exempel att delta i en video­­konferens och se på tv sam­tidigt i samma telefon. Däremot kan man, intressant nog, inte ringa över 4g-nätet i de första versionerna av nätet. När man ringer med en 4g-tele­fon ringer man i 3g-nätet. – Ob­servera att i USA har tekniker som HSPA+ marknadsförts som 4g, men de är i själva verket versioner av 3g (så kallad 3,5g).– – 4g eller LTE? Enkelt kan man säga att 4g är ett varu­­märke och LTE (LTE advanced) är den bakom­­liggande tekniken. De tekniker för 4g som an­vänds i bland annat Europa har ut­vecklats bland annat i projektet Long term evolution, se LTE Advanced. Inter­nationella tele­unionens (ITU:s) övergripande standard för vad som får räknas som 4g heter IMT-Advanced. LTE Advanced är en teknisk specifikation som uppfyller kraven i IMT-Advanced, och som därför får marknads­­föras som 4g. – Jäm­för med 3g, 3,5g och 5g samt wimax. 4g kallas ibland också för Next generation mobile networks, NGMN. –– Om mobil­­telefon­­generationer, se mobil­telefon;
  2. – metoder för programmering på hög nivå, benämning på en stark trend från omkring 1970 till början av 1990-talet. Det kallades ibland för ”programmering utan programmerare”, vilket naturligtvis var en överdrift (se deklarativ programmering). Grundtanken var att programmeraren bara skulle behöva ange vad som skulle göras, inte hur det skulle göras. Programmeringsverktygen skulle ta hand om detaljerna.

[generationer] [mobilt] [programmering] [ändrad 22 maj 2018]