e-post

(e-mail eller email, även på svenska mejl) – elektroniskt meddelande som skickas över internet. – Det som skiljer e‑post från andra elek­troniska med­delan­den är att e‑post kan skickas från en an­vän­dare i ett nät­verk till en mot­tagare i ett annat nät­verk. (Och, givetvis, även till en mot­tagare i samma nät­verk.) Nyare typer av med­delan­den som chatt för­ut­sätter att man först loggar in på en inter­net­baserad tjänst. E‑post känne­tecknas av:

  • – tecknet @ (snabel‑a) måste ingå i adressen. Det separerar mot­taga­rens an­vändar­namn från namnet på nät­verket som mot­taga­ren finns på;
  • – alla som har e‑post­adress kan skicka mejl till alla andra som har e‑post­­adress – det behövs inga speciella in­ställ­ningar, rättig­­heter eller in­­logg­ning;
  • – mot­taga­ren hämtar sina med­delan­den. In­kom­mande e‑post sparas på en server i mot­taga­rens nät­verk. Det är först när mot­taga­ren ber om sin e‑post som den skickas från servern till mot­taga­rens e‑post­program eller webb­läsare. (Undan­tag: så kallad pushmail.) Jämför med snabb­med­de­landen.

– E‑post uppfanns 1971 av Ray Tomlinson: det som han till­förde var just ett stan­dardi­serat sätt att skicka med­delan­den mellan olika dator­system. (Att skicka med­de­landen inom samma dator­system var inget nytt.) Andra elek­troniska med­de­landen som sms, snabb­medde­landen och nät­verks­med­de­­landen är alltså inte e‑post i ordets strikta bemärkelse. Sådana med­de­landen har heller inte tecknet @ i adresserna. – Variant­­ordet elpost bör ses som en skämt­­sam­­het. – På engelska är stav­ningen email utan binde­streck vanlig, men på svenska skriver de flesta e‑post. –Fler ord på e-.