identifiering av personer med ledning av deras fingeravtryck och med användning av datorprogram. Fingeravtrycksigenkänning förutsätter att personernas fingeravtryck först har registrerats under kontrollerade omständigheter, så att man vet att rätt identitet har kopplats till varje fingeravtryck. De enklaste verktygen för fingeravtrycksigenkänning är lätta att lura, till exempel med kopior på papper av fingeravtryck, och därför används helst redskap med högre säkerhet:
- – För att bedragare inte ska kunna använda en bild av ett fingeravtryck används teknik som känner av fingeravtryckets åsar och dalar;
- – För att bedragare inte ska kunna använda avskurna fingrar används en funktion som känner av pulsen;
- – För att bedragare inte ska komma över filer med lagrade fingeravtryck lagras fingeravtrycken ofta inte i en central databas, utan bara på ett passerkort eller en smart mobil som innehas av fingeravtryckets ägare. Fingeravtrycksläsaren jämför personens fingeravtryck med fingeravtrycket på kortet eller telefonen;
- – Dessutom lagrar man helst inte en avbild av hela fingeravtrycket, utan ett urval mindre punkter. Det gör det omöjligt att med användning av den lagrade informationen tillverka en falsk fingertopp för att trä över ett finger.
– En utförlig artikel från 2002 om fingeravtryck och fingeravtrycksigenkänning av Marcus Henriksson finns på denna länk. – På engelska: fingerprint recognition. – Se också igenkänning.
[biometri] [ändrad 14 december 2020]