gränssnitt för direkt koppling mellan hjärna och dator. – Det har experimenterats med hjärna‑dator‑gränssnitt sedan 1980‑talet. En praktisk tillämpning är att ge svårt rörelsehindrade möjlighet att styra proteser och annan utrustning med sina tankar. Detta har visat sig fungera. Det har också gjorts försök att åtminstone delvis återställa syn och hörsel. – Mer spekulativt är att ge människohjärnan direkt tillgång till datorsystems snabbhet och kapacitet. I det första fallet är det i huvudsak hjärnan som ger impulser till en dator. I det andra fallet skulle det bli det en interaktiv process där datorn hjälper hjärnan – ett slags klient‑server‑system. – Hjärna‑dator‑gränssnitt kan vara yttre, inre eller subkutana (under huden).
- – Yttre hjärna‑dator‑gränssnitt är elektroder som fästs på huvudet. Det går också att använda olika slags tomografi (skiktröntgen), men det förutsätter att människan ligger still i en liten tunnel. Man talar också om icke‑kirurgiska hjärna‑dator‑gränssnitt;
- – Inre hjärna‑dator‑gränssnitt är elektroder som opereras in i hjärnan – kirurgiska hjärna‑dator‑gränssnitt. Detta förekommer, men har praktiska och etiska problem;
- – Man kan också operera in elektroder under skalpen (subkutant) men utanpå skallbenet. Det kallas för semi‑kirurgiska hjärna‑dator‑gränssnitt.
– På engelska: brain‑computer interface, BCI. Benämningen brain‑machine interface (BMI) – hjärna‑maskin‑gränssnitt – används också. – Elon Musks företag Neuralink (neuralink.com) utvecklar hjärna‑dator‑gränssnitt.
[experimentell teknik] [medicinsk teknik] [15 mars 2023]