klient-server

it-system byggt på sam­verkan mellan person­datorer (klienter) och servrar i ett nätverk. Sedan början av 1990-talet är det ett så själv­klart sätt att bygga upp it‑system på arbetsplatser att be­näm­ningen sällan används. – I ett klient–‑server­system körs program (inte nödvändigtvis alla program) genom samverkan mellan en klient på an­vänd­a­rens dator och en server. Klientprogrammet utför vissa ope­ra­tioner själv och ber servern att utföra andra. – Ob­ser­vera att ordet server både står för en typ av program och för den dator som sådana pro­gram körs på. – Upp­del­ningen av program­mets funk­tioner i klient och server görs av flera skäl:

  1. – för att avlasta persondatorn som klientprogrammet körs på;
  2. – för att förenkla hanteringen av program och data som är gemen­samma för många an­vänd­are;
  3. – för att användarna ska komma åt sina program och data från valfri dator, och:
  4. – för att höja säkerheten genom att an­vänd­ar­nas data lagras på servrar som står på ett säkert ställe.–

– Beroende på hur funktionerna är upp­delade mellan klient och server talar man om tunna klienter och feta klienter. Inter­net­base­rade program som körs i webbläsare eller i speci­ella program som kom­mu­ni­cerar med webben, är också en form av klient-–server.  – På engelska: client‑server. – Se också moln.

[it-system] [ändrad 4 oktober 2018]