maskinöversättning

(machine translation) – översättning med användning av dator­program. Oftast gäller det text, men det finns också maskinöversättning för tal. – Program för maskin­över­sättning har utvecklats sedan 1950-talet, men det har visat sig mycket svårare än man väntade sig då. Bäst resultat har man nått inom områden med en begränsad och strikt definierad vokabular, som juridik. – Två huvud­inriktningar finns inom maskin­över­sättning:

  • – Grammatisk: Översättnings­programmet har tillgång till en två­språkig ord­lista och grammatiska regler för båda språken. Det över­sätter texten genom att slå upp varje ord i ord­listan och tillämpa de grammatiska reglerna. Alltså ungefär samma till­väga­gångs­sätt som en mänsklig över­sättare utan egen kun­skap om mål­språket skulle använda. – I praktiken har den grammatiska metoden inte fungerat så bra. Det finns ett klassiskt uttalande av forskaren Fred JelinekIBM: ”Varje gång jag sparkar en språk­vetare fungerar tal­igen­kännings-pro­grammet bättre.” (Han hade nog sagt samma sak om maskin­över­sättning);
  • – Statistisk: Programmet jämför stora text­massor på båda språken. Det utgår från texter som man vet innehåller samma information på båda språken, till exempel redan kända över­sättningar. Texterna delas sedan upp i allt mindre delar, och pro­grammet gör en bedömning av hur sanno­likt det är att två ord, uttryck eller meningar betyder samma sak. Detta fungerar naturligtvis bättre ju mer text man har tillgång till, och det förut­sätter att man använder datorer. Det mest kända exemplet på statistisk maskin­över­sättning är Google Översätt, men se också Skype Translator.

– Det finns också halvautomatiska verktyg som hjälper mänskliga över­sättare. Ett sådant är fras­minne, ett program som, enkelt uttryckt, talar om för över­sättaren att ”förra gången du översatte det här uttrycket så över­satte du det så här”. Fras­minnen är mest användbara för facktexter.