maskinöversättning

översättning med användning av datorprogram. Oftast gäller det text, men det finns också maskinöversättning för tal. – Program för maskinöversättning har utvecklats sedan 1950‑talet, men maskinöversättning har visat sig mycket svårare än man väntade sig då. Bäst resultat har man nått inom områden med en begränsad och strikt definierad vokabular, som juridik. – Två huvudinriktningar finns inom maskin­över­sättning:

  • – Grammatisk: Översättnings­programmet har tillgång till en tvåspråkig ord­lista och grammatiska regler för båda språken. Det översätter texten genom att slå upp varje ord i ord­listan och tillämpa de grammatiska reglerna. Alltså ungefär samma tillvägagångs­sätt som en mänsklig översättare utan egen kunskap om målspråket skulle använda. – I praktiken har den grammatiska metoden inte fungerat så bra. Det finns ett klassiskt uttalande av forskaren Fred JelinekIBM: ”Varje gång jag sparkar en språkvetare fungerar taligenkännings-pro­grammet bättre.” (Han hade nog sagt samma sak om maskinöversättning);
  • Statistisk: Programmet jämför stora text­massor på båda språken. Det utgår från texter som man vet innehåller samma information på båda språken, till exempel redan kända översättningar. Texterna delas sedan upp i allt mindre delar, och programmet gör en bedömning av hur sannolikt det är att två ord, uttryck eller meningar betyder samma sak. Detta fungerar naturligtvis bättre ju mer text man har tillgång till, och det förutsätter att man använder datorer. Det mest kända exemplet på statistisk maskinöversättning är Google Översätt, men se också Skype Translator.

– På engelska: machine translation.

– Det finns också halvautomatiska verktyg som hjälper mänskliga översättare. Ett sådant är fras­minne, ett program som, enkelt uttryckt, talar om för över­sättaren att ”förra gången du översatte det här uttrycket så översatte du det så här”. Frasminnen är mest användbara för facktexter.

[maskinöversättning] [ändrad 26 januari 2015]