(AGC) – styrdatorn på Apollo-kapslarna, använd för den första månlandningen 1969. Den hade ett arbetsminne på mellan tre och fyra kilobyte, ROM‑minne på ungefär 8,5 kilobyte och vägde ungefär 30 kg. Processorn gick i en takt på en megahertz, och kostnaden per dator har beräknats till 150 000 dollar. AGC hade ett rudimentärt operativsystem, men kunde ändå köra flera program samtidigt. – Programkoden till AGC, som skrevs under ledning av Margaret Hamilton, lades 2016 ut på GitHub, se denna länk. – Läs mer om AGC på denna sajt, som också beskriver en virtuell modell av AGC.
(1920—2013) – amerikansk internetpionjär; den förste som påpekade säkerhetsriskerna i datornätverk. Hans varningar ignorerades. Wares rapport ”Security controls for computer systems (U)” från 1967, även känd som ”The Ware report”, hemligstämplades, men släpptes senare. Den finns på denna länk.
länge det vanligaste mediet för datalagring. Håller sedan 2010-talet gradvis på att ersättas av SSD. – En hårddisk är en snabbt roterade rund skiva med magnetiserbar beläggning. En rörlig läsarm används för att läsa och skriva data på hårddiskens yta, som armen på en skivspelare. Skrivning sker genom att små ytor på hårddiskens yta magnetiseras (eller avmagnetiseras); läsning sker genom att magnetiseringen mäts. – I själva verket består en modern hårddisk av flera skivor i samma kabinett. De roterar runt samma axel. – På engelska skiljer man mellan disk (enskild skiva) och drive(enheten). Gentemot datorns operativsystem beter sig en hårddisk med många skivor (disks) som en enda disk (drive). – Hårddisken utvecklades på 1950-talet av IBM. Den första hårddisken var stor som ett skåp, vägde 250 kg och rymde fem megabyte. Hårddiskar kallades länge för ”Winchester drives” efter en modell från IBM, släppt 1973. – De första persondatorerna saknade inbyggd hårddisk, vilket inte alltid uppfattades som en brist. Det var först i mitten av 1980-talet som det blev vanligt med inbyggd hårddisk på persondatorer. Kapaciteten var då ofta 20 megabyte. – Upptäckten av jättemagnetoresistans, som belönades med Nobelpriset 2007 (se denna länk), ledde till att hårddiskarnas storlek kunde minskas radikalt. Ett resultat blev att den som köpte den första iPod år 2001 kunde välja mellan fem eller tio gigabyte på hårddisken. Alltså tusen gånger mer än den första hårddisken, men i en apparat som man kunde ha i fickan. Sedan 2010-talet är hårddiskar med terabyte-kapacitet inget ovanligt. – Det som motiverar övergången till SSD är inte den mekaniska hållbarheten i första hand, utan det att hårddiskar, med sin läsarm som måste förflyttas, är långsammare än SSD, vilket är betydelsefullt när man har krav på snabb dataåtkomst. En SSD kan dessutom ges vilken form som helst, vilket ger friare möjligheter till formgivning. – Hårddiskar kallas på svenska i Finland ofta för hårdskivor.
(NCSA) – ett amerikanskt forskningsinstitut som använder superdatorer för forskning inom många områden. Det ingår i University of Illinois(illinois.edu) och finns i Urbana-Champaign. – NCSA är bland annat känt för att det var där som Marc Andreessen och Eric Bina utvecklade webbläsaren Mosaic†. – Se ncsa.illinois.edu.
– (Virtual memory system) – operativsystemet som utvecklades för Digitals†VAX-datorer†, och lanserades 1979. Fullständigt namn var VAX/VMS. Det var ett 32‑bitarssystem som hade virtuellt minne, vilket gav applikationerna tillgång till mycket mer minne än tidigare. VMS anpassades 1992 till Digitals 64‑bitars Alpha†-processor, och döptes då om till OpenVMS;
