6g

sjätte generationen – beteckning på en framtida generation av trådlös och mobil datakommunikation. Alltså en efterföljare till 5g. – Det är öppet för diskussion hur en ny generation skulle skilja sig från 5g, men ett krav kan vara hantering av ett stort antal datakällor i sakernas internet. – Finlands Akademi (aka.fi) inledde 2018 ett forskningsprojekt, 6Genesis, för att utveckla grundläggande standarder för 6g. Projektet genomförs på universitetet i Uleåborg, se denna länk. – I februari 2019 tweetade USA:s president Donald Trump att han ville ha ”5g, and even 6g, technology in the United States as soon as possible”. Det förlöjligades på Twitter och i andra forum, eftersom 6g än så länge bara är ett namn. – I juni 2020 uppgavs det att Kina och Sydkorea har startat utvecklingsprogram för 6g, se artikel i Nikkei Asian Review. – Organisationen Next G Alliance (nextgalliance.org) bildades i oktober 2020 och har som mål att främja nordamerikanskt ledarskap. Många ledande företag inom mobil kommunikation är med.

[forskningsprojekt] [förkortningar med siffror] [mobilgenerationer] [mobilt] [ändrad 14 november 2020]

HSCSD

high-speed circuit-switched data – en överspelad teknik för snabbare dataöverföring i mobiltelefon med GSM-systemet som bas. Klarade upp till 64 kilobit per sekund, medan vanlig GSM hade en kapacitet på 9,6 kilobit per sekund för datakommunikation. HSCSD var alltså ett exempel på så kallad 2,5g. – HSCSD introducerades i Europa i slutet av 1990-talet, men blev överflödigt när 3g-telefoni togs i bruk.

[förkortningar på H] [försvunnet] [mobilgenerationer] [mobilt] [ändrad 20 mars 2018]

GPRS

general packet radio services – en teknik för snabbare dataöverföring genom GSM‑nätet. Det är ett mellanting mellan vanlig GSM och 3g och kallas därför ibland för 2,5g. – GPRS kan användas för röstsamtal, e‑post, webbsidor, musik och bild. En påslagen GPRS‑telefon har ständigt en öppen linje till operatörens nät, även om inga meddelanden överförs. Därför kan kommunikation sättas igång och avslutas utan märkbara väntetider. Kommunikationen delas upp i paket, vilket innebär att telefonen kan hantera internetkommunikation. Kunden betalar inte per minut, utan för datamängden som överförs. – GPRS kräver extra­utrustning i GSM‑nätet och fungerar inte med enklare GSM‑telefoner. Tekniken är paketförmedlande och har en teoretisk kapacitet på 270 kilobit per sekund till skillnad från GSM, som klarar 9,6 kilobit per sekund. GPRS infördes i Sverige med början år 2000 och är fortfarande i bruk, eftersom GSM, även i telefoner för 3g och 4g, fortfarande används för röstsamtal.

[förkortningar på G] [mobilgenerationer] [mobilt] [ändrad 6 november 2019]

5g

mobilt nätverk med extremt hög kapacitet. – 5g är efter­­följaren till 4g, och liksom 4g är 5g inte i första hand avsedd för röst­­sam­tal, utan för mobil data­­överföring med hög band­­bredd. Det är också avsett för sakernas internet, alltså en miljö där det inte bara finns mobiltelefoner och surfplattor, utan där det också är tätt mellan andra terminaler som kommunicerar mobilt. För att basstationerna ska kunna hantera all trafik måste de vara fler och placeras tätare än i 4g. – Hög band­­bredd kräver att radiosignalerna sänds på hög frekvens. Det blir ofta milli­meter­bandet, alltså frekvenser mellan 30 och 300 giga­hertz. I USA talar man om mmwave. 5g kan också använda andra frekvenser. – Den höga frekvensen medför i sin tur att räck­­­vidden blir kort, och att signalen blockeras av hinder som väggar och tak. Även dimma och regn kan för­svåra eller stoppa datatrafiken. Därför blir 5g‑nätet troligen en kombina­tion av dataöverföring genom kopparkabel eller optisk fiber­­kabel som an­sluts till små basstationer: minst en i varje gathörn och i varje rum där de behövs. Modellen har kallats för ”mobiltelefoni genom wi‑fi”. – Det som följer med från tidigare generationer av mobil­­tele­foni och mobila nät­verk är att nätverket hela tiden vet var en användare finns, förutsatt att använd­a­rens telefon (eller annan utrustning för mobil datakom­mu­ni­ka­tion) är påslagen. 5g är utformat för att terminalerna ska vara påslagna ständigt med miniman strömförbrukning när de inte används. – Branschorganisationer för utveckling av 5g är NGMN och 5G‑PPP. – Ett white­paper om 5g från 5G infrastructure association släpptes i mars 2015 på Mobile world congress i Barcelona: se länk. – Sveriges första 5g-nät invigdes den 5 december 2018 på KTH i Stockholm.

[mobilgenerationer] [mobilt] [ändrad 24 maj 2019]

mobiltelefon

(cellphone, cell phone, cellular phone, mobile phone)trådlös telefon som kan användas i ett stort område i större delen av ett eller flera länder, eller i hela världen, och som även kan användas för tele­foni när man färdas i hög hastighet med bil eller tåg.

  • Smarta mobiler är mobiltele­foner som kan hantera e‑post och webbsidor samt köra program (appar) som an­vänd­aren installerar;
  • Funktionstelefoner har en del funk­tioner utöver de grund­lägg­ande, till exempel kamera, spel och musikspelare;
  • Ringtelefoner är de enklaste mobil­tele­fon­erna som klarar telefonsamtal och SMS, och har ett fåtal förinstal­le­rade program, som telefonbok och kalender.

– Generationer: Mobiltelefonerna delas in i generationer. Generationsnumre­n 1—2 har tillkom­mit i efterhand, och ge­ne­ra­tion 0 har num­re­rats i dubbel efter­hand:

  • Generation 0 kom på 1950‑talet. Tele­fon­er­na och sändar- / mottagarutrust­ningen var per­ma­nent inbyggda i bilar;
  • – Generation 1, NMT, togs i drift på 1980‑talet och var analog;
  • – Generation 2, GSM var det första digitala mobiltelefonsystemet, och kom på 1990-talet;
  • 2,5g var en skämtsam beteckning på GPRS och liknande tekniker som gjorde GSM‑nätet snabbare;
  • 3g kom i början av 00‑talet och gav möj­lig­het att över­föra webb­sidor med accep­tabel hastig­het. Det var den första ge­ne­ra­tionen som kallades för gene­ra­tion från början;
  • – 3,5g är, liksom 2,5g, en skämtsam beteckning på vidare­ut­veck­lingar av 3g;
  • 4g kom igång i slutet av 00‑talet och klarar till exempel videokonferenser;
  • 5g är på väg att bli verklighet i slutet av 2010‑talet. Det är ett system med mycket hög band­bredd, men också med kort räck­vidd. Det kommer att kräva särskilda bas­stationer inomhus.
  • – se också 6g.

– Alla generationer utom generation noll är cell­base­rade, det vill säga att radio­signal­erna till tele­fon­erna för­medlas av ett nät av bas­sta­tioner som, var för sig, har be­gränsad räckvidd. Nätet måste alltså i varje ögon­blick veta var varje mobil­tele­fon befinner sig och också kunna hantera över­läm­ning av på­gå­ende samtal (handover) från en bas­station till en annan.

[it-historia] [mobilgenerationer] [mobiltelefoner] [ändrad 25 mars 2019]

4g

  1. – fjärde generationens mobiltelefoni – mobila nätverk med mycket snabb data­­över­­föring. Sveriges första 4g-nät invigdes i december 2009. – 4g‑telefoni har en högsta band­bredd på mellan 100 mega­bit och en giga­bit per sekund. En gigabit per sekund är kravet när mottagaren är stillastående eller gående, 100 mega­bit per sekund är kravet när mottagaren åker bil eller tåg. Den kapaciteten ger möjlig­­het att sända och ta emot video i flera kanaler, till exempel att delta i en videokonferens och se på tv sam­tidigt i samma telefon. Däremot kan man, intressant nog, inte ringa över 4g‑nätet i de första versionerna av nätet. När man ringer med en 4g-tele­fon ringer man i 3g‑nätet. – Observera att i USA har tekniker som HSPA+ marknadsförts som 4g, men de är i själva verket versioner av 3g (så kallad 3,5g). – 4g eller LTE? Enkelt kan man säga att 4g är ett varu­­märke och LTE (LTE advanced) är den bakom­­liggande tekniken. De tekniker för 4g som används i bland annat Europa har ut­vecklats bland annat i projektet Long term evolution, se LTE Advanced. Internationella tele­unionens (ITU:s) övergripande standard för vad som får räknas som 4g heter IMT‑Advanced. LTE Advanced är en teknisk specifikation som uppfyller kraven i IMT‑Advanced, och som därför får marknads­­föras som 4g. Jäm­för med 3g, 3,5g och 5g samt wimax. 4g kallas ibland också för Next generation mobile networks, NGMN. – Om mobiltelefon­­generationer, se mobil­telefon;
  2. – metoder för programmering på hög nivå, benämning på en stark trend från omkring 1970 till början av 1990-talet. Det kallades ibland för ”programmering utan programmerare”, vilket naturligtvis var en överdrift (se deklarativ programmering). Grundtanken var att programmeraren bara skulle behöva ange vad som skulle göras, inte hur det skulle göras. Programmeringsverktygen skulle ta hand om detaljerna.

[mobilgenerationer] [mobilt] [programmering] [ändrad 22 maj 2018]