- – i objektorientering och annan programmering: mer eller mindre fast samband mellan olika komponenter i ett program. På engelska: coupling. Enkelt exempel: ett e‑postprogram hämtar e‑postadresser från en digital adressbok. På något sätt måste e‑postprogrammet kunna hitta adressboken. Sättet som e‑postprogrammet får den informationen kallas för bindning. Man skiljer mellan:
- – tidig bindning eller statisk bindning och:
- – sen bindning eller dynamisk bindning;
samt mellan:
- – lös bindning (låg bindning) och:
- – fast bindning (hög bindning).
– Tidig (statisk) bindning (early eller static coupling) innebär att de två komponenterna (klasserna i objektorienterad programmering) knyts till varandra när programmet kompileras. Om komponent A behöver en tjänst av en viss typ är det då bestämt en gång för alla att komponent B ska tillhandahålla den typen av tjänst. Det gör programmet snabbt, men omöjligt att ändra såvida man inte skriver om källkoden och kompilerar om programmet. – Sen (dynamisk) bindning (late eller dynamic binding) innebär att komponenterna knyts till varandra först när programmet körs. Fördelen med det är att programmen kan göras om av användarna genom att komponenterna kombineras på olika sätt. Det kräver ingen omkompilering. Nackdelen är att det tar längre tid. – Lös bindning (loose eller low coupling) och motsatsen, fast bindning (tight eller high coupling), syftar på hur noga komponenterna är anpassade till varandra. Lös bindning innebär att komponenterna är utformade oberoende av varandra, inte för att passa bra ihop. Det ger hög flexibilitet men till priset av sämre prestanda; – Fast bindning innebär att de är utformade för att passa så bra ihop som möjligt, men det betyder att de troligen inte passar så bra ihop med andra komponenter;
- – om databaser: samordning av innehållet i en eller flera databaser: Fast bindning av innehållet i en databas innebär att om samma information finns på flera ställen så ser man till att alla ändringar, tillägg och strykningar genomförs på alla förekomster av informationen. Det får inte finnas några motsägelser (se konsistens). Detta är det traditionella sättet att hantera databaser och mest konsekvent genomfört i relationsdatabaser; – Lös bindning innebär att ändringar, tillägg och strykningar inte nödvändigtvis genomförs på alla ställen där samma information finns. Databasen kan därför med tiden komma att innehålla motsägelser. Lös bindning är svårt att undvika i den typ av databaser som kallas för NoSQL, och som innehåller ostrukturerad eller löst strukturerad information, till exempel löpande text.
[bindning] [programmering] [ändrad 13 oktober 2018]