DNS

domain name system, domännamnssystemet – den funktion på internet som översätter domän­namn som www.idg.se till IP‑adresser (sifferserier) som datorer kan handskas med. (För idg.se är IP‑adressen 217.151.199.213.) Det finns så många domännamn att ingen enskild server kan ha en för­teck­ning som både är komplett och aktuell. I stället finns ett nät av kommunicerande DNS‑servrar som ber var­andra om hjälp vid behov. – DNS ut­veck­la­des 1983 av Paul Mockapetris (länk). Det hade blivit nöd­vän­digt på grund av internets tillväxt. Tidigare hade varje ansluten dator helt enkelt haft listor över adress­er­na (sifferserier) till alla datorer som den behövde kommunicera med – ungefär som att vi människor har listor över de telefonnummer och e‑postadresser som vi behöver. Men redan i början av 1980‑talet hade det blivit otillräckligt. In­för­an­det av DNS gjorde att man i stället kunde adressera med enbart mot­tag­arens namn (domännamn): översätt­ningen till IP‑adresser sköts av servrar som finns på nätet. – DNS‑serv­rar­na samarbetar och utgör en hierarki. Om en DNS‑server inte har IP‑adressen för en viss domän så frågar den en annan server, som i sin tur kan fråga en tredje server och så vidare. Det hier­ark­i­ska systemet är till för att säkerställa att kopplingen mellan domäner och IP‑adresser är korrekt. Det finns tretton rotservrar (de utgör internets rotzon) som uppdateras dagligen med aktuella namn och adresser. De är väl skyddade. – En beskrivning på svenska av DNS-systemet från Internetstiftelsen finns på denna länk.

[förkortningar på D] [domäner] [ändrad 25 februari 2019] 

Dagens ord: 2017-01-29