domänrofferi

(cybersquatting) – registrering av känt före­tags namn (rätt­stavat) som domän på inter­net innan före­taget själv har registrerat namnet. Även kända personers och institutioners namn kan ut­sättas för domänrofferi. Kallas också för namnnapping (namenapping). – Domänrofferi förekom främst i webbens barndom. Det gjordes av personer som hoppades att företaget sedan skulle lösa in domänen för dyra pengar. Det tog några år för rättsväsendet i olika länder att avgöra om domänrofferi skulle räknas som brott. Men både i USA och i Storbritannien har domänroffare ålagts att lämna ifrån sig rätten till domäner till före­tag, och dess­utom dömts till böter. Domänrofferi är inte samma sak som registrering av bluffdomäner: syftet är inte att lura besökare, utan att sälja domänen för ett högt pris. – I USA finns sedan 1999 en lag mot domänrofferi, Anti‑cybersquatting consumer pro­tection act (länk). – FN‑organet WIPO har huvudansvaret för att mot­arbeta domänrofferi. – I Sverige finns alternativt tvistlösningsförfarande och möjlig­het att gå till dom­stol. – Det engelska uttrycket cyber­squatting kommer av cyber och squatting, se squatter. – Läs också om ful­registrering, stavfelsockupanter och squammer samt vad Datatermgruppen skriver (länk).

[domäner] [it-relaterad brottslighet] [juridiska lagar] [upphovsrätt] [ändrad 27 augusti 2019]