instruktion

1. 1. 1. – grundläggande operation som kan utföras av en dators processor. Även: kod som får pro­ces­sorn att utföra en viss operation. – Alla mer eller mindre kom­pli­ce­rade kommandon som datorn får av en användare eller vid programkörning måste delas upp i enkla instruktioner som processorn kan utföra. Varje processortyp har en instruktionsuppsättning som är etsad i kretsen och som alltså inte kan ut­vidgas. Vid kompilering av ett program ersätts program­koden, skriven i program­språk, av instruk­tioner ur instruktionsuppsättningen för den pro­cessor som man kom­pi­lerar för. Instruktionerna kan vara mer eller mindre komplexa, det vill säga att en instruktion som används i en pro­cessor kan motsvaras av flera instruktioner i en annan processor – se RISC och CISC. – Vanliga typer av instruktioner beskriver:
         • – aritmetiska operationer (de fyra räknesätten);
         • – flyttals-operationer (räkning med stora, ofta av­rundade tal);
         • – körningsinstruktioner (hopp i programmet, villkorliga instruktioner, körning av subrutiner, minneshantering);
         • – systeminstruktioner (som bara får begäras av operativ­systemet);
      2. – i programspråk också: de grundläggande opera­tioner som program­språket har kod för;
      3. – operation som användaren ber datorn utföra, till exempel Skriv ut. Sådana instruktioner kallas för kommandon (commands). Ett kommando verkställs av processorn som en eller flera instruktioner.

– På engelska: instruction.

[processorer] [programmering] [ändrad 8 februari 2019]