i kryptering: nyckel som inte är hemlig, utan avsedd att vara tillgänglig för alla, och som hör ihop med en annan, privat, nyckel. – Publika nycklar, även kallade öppna nycklar, används i nästan all krypterad kommunikation på internet (asymmetrisk kryptering eller kryptering med öppen nyckel):
- – Om man vill kunna ta emot krypterade meddelanden publicerar man sin publika krypteringsnyckel på internet;
- – Den som vill sända ett krypterat meddelande till någon tar reda på den personens publika nyckel och krypterar med den (det förutsätts att kryptosystemet är känt);
- – Mottagaren dekrypterar sedan meddelandet med en annan nyckel, den privata nyckeln, som mottagaren håller hemlig.
– Om två personer ska korrespondera använder båda motpartens publika nyckel. – De två nycklarna ingår i ett invecklat matematiskt system som gör att det inte går att dekryptera meddelandet med den publika nyckeln, bara med den privata. (Se asymmetrisk kryptering.) – Metoden har fördelen att två parter som ska utväxla krypterade meddelanden inte först behöver utväxla hemliga nycklar. Det skulle till exempel göra bankärenden på internet praktiskt taget omöjliga. Sådan utväxling är nämligen, förutom att den praktiskt kan vara besvärlig eller omöjlig, alltid en risk. I stället används alltså kryptering med publika nycklar. Då förutsätts inte att parterna har en gemensam hemlighet. Även om någon tjuvavläser all kommunikation mellan de två parterna från gång till gång får tjuvlyssnaren ingen information som hjälper henne att dekryptera meddelandena. En svaghet i metoden är att man måste kunna förvissa sig om att den öppna nyckel som man laddar ner verkligen tillhör rätt person – se PKI och Web of Trust. – Se också Diffie‑Hellman. – På engelska: public key.
[kryptering] [ändrad 22 november 2018]