en tjänst som låter användare registrera sig för en gratis prövotid på en ett abonnemang eller annan tjänst utan risk att abonnemanget förlängs och betalas därför att användaren har glömt att säga upp den. – Free trial card ger användaren ett kreditkortsnummer, ett påhittat namn och en tillfällig e‑postadress med eftersändning till användarens riktiga e‑postadress. – Bakgrunden är att abonnemang med en gratis prövotid ofta förutsätter att användaren anger ett kreditkortsnummer vid registreringen. Inga pengar dras vid registreringen, men när prövotiden har gått ut dras abonnemangsavgiften automatiskt om användaren inte har sagt upp abonnemanget – vilket många glömmer att göra. De kreditkortsnummer som Free trial card delar ut är knutna till ett riktigt Visa‑kort, men de upphör att gälla när prövotiden har gått ut. Det går alltså inte att dra några pengar, även om användaren glömmer att säga upp abonnemanget. Det går inte heller att köpa något med kreditkortsnumret. – Free trial card har utvecklats av Joshua Browder, även känd för tjänsten DoNotPay. – Se DoNotPays webbsidor. – Läs också om Fake name.
[betalningar] [dold identitet] [kort] [webbtjänster] [ändrad 6 november 2020]
eller pastesite – inklistringssajt – webbsida där man kan klistra in (alltså spara) vilken text som helst. Man kan sedan dela texten med andra eller spara den för eget framtida bruk. – Det som sparas på inklistringssajter är ofta källkod (som tips till andra programmerare) eller annan legitim information, men det kan också vara information som är användbar vid dataintrång eller annan skadlig verksamhet. Det kan vara listor med lösenord, oskyddade webbadresser (URL:er) eller annat känsligt. – Se också blind drop. – Inklistringar kan göras tillgängliga för alla besökare på sajten, enbart för personer som har tillgång till inklistringens webbadress eller vara lösenordsskyddade så att bara den som har klistrat in dem kommer åt dem. Varje inklistring får en unik webbadress.
[it-säkerhet] [webbtjänster] [ändrad 18 april 2018]
(sharing economy) – samhälle där man delar på tjänster och ägodelar, ofta med hjälp av tjänster på internet. I stället för att alla har var sin bil så arrangerar man bilpooler; i stället för att bo på hotell bor man hos en privatperson genom Airbnb eller liknande tjänster. Internetbaserade tjänster gör att sådana förmedlingar fungerar snabbt och ger var och en stor valfrihet. – Se delning. – Delningsekonomi var ett av 2015 års nyord enligt Språkrådet och Språktidningen, se denna länk.
[it-liv] [webbtjänster] [årets nyord] [ändrad 13 oktober 2018]
tidigare: The screening room – en planerad tjänst för betald visning av biofilmer över internet på premiärdagen. Man ska alltså kunna gå på premiär hemma i tv-soffan. – Bakom planerna på SR Labs / The screening room står Sean Parker, som bland annat har grundat Napster. Abonnenterna behöver, enligt planerna, skaffa en digitalbox för 150 dollar, och varje film ska kosta 50 dollar för 48 timmars tillgänglighet. – Tjänsten blev känd som The screening room 2015, men från 2017 hördes inget om den till våren 2020. Biografbranschen var emot, men flera kända filmskapare stödde projektet. I april 2020 meddelades att tjänsten byter namn till SR Labs och har fått ny finansiering och ny vd. Den påtvingade isoleringen på grund av Covid 19‑pandemin kan ha bidragit till att göra projektet mer attraktivt. – Se artikel i Variety (länk). – Se screeningroom.com.
[film] [namnbyte] [webbtjänster] [ändrad 19 juli 2022]
en brittisk sajt för publicering av utbildningsvideor. Den har beskrivits som ”Pinterest för utbildning”. – Pindex startades på intiativ av skådespelaren Stephen Fry (länk) och tre andra personer. Den ska ge utrymme för publicering av utbildningsvideor som har framställts av lärare och andra. Pindex hade premiär i februari 2016. – Se pindexvideoproduction.com.
[utbildning] [webbtjänster] [ändrad 2 april 2020]
(web based, web-based) – om tjänster, program och information: tillgänglig med hjälp av World Wide Web – webben. Detta innebär att protokollet HTTP (eller HTTPS) används för överföring av information och instruktioner mellan användaren och en server. Webbaserade program eller tjänster kan fungera på två sätt:
- – användaren kommer åt tjänsten, informationen eller programmet genom att öppna en sida i en webbläsare. I så kallade klient-server-program finns det numera sällan fristående klientprogram som användaren måste installera på sin dator. Klientprogrammet har ersatts med en webbsida. – Man skiljer mellan tunna klienter och feta klienter. En tunn klient måste skicka varje kommando som användaren matar in (eller klickar på) till servern, som verkställer instruktionen och sedan skickar tillbaka resultatet. En fet klient kan genomföra åtminstone en del av användarens instruktioner utan att kommunicera med servern;
- – fristående program, som inte är webbläsare, kommunicerar med en server med HTTP eller HTTPS. Flera vanliga program för uppspelning av musik och video kräver speciella program, men använder webben för kommunikation. Sådana program är inte webbläsare, men de är webbklienter. Ett exempel är Spotify. Flera sådana program, till exempel RealPlayer och QuickTime†, kan köras antingen fristående eller som insticksprogram i en webbläsare.
- – se också molnet och software-as-a-service.
[webben] [ändrad 4 maj 2022]