skivenhet

eller skivminnesenhet, diskenhet – sammanfattande beteckning på datalagringsenheter för magnetiska eller optiska skivor (diskar). Det kan vara:

  • hårddiskar;
  • diskett-enheter (föråldrat);
  • – lagring på magnetband;
  • – band- eller kassettspelare (föråldrat);
  • – enhet för CD, DVD, Blu-ray eller annan optisk disk;
  • – enheter som är inbyggda i datorn;
  • – externa enheter som ansluts till datorn med sladd eller genom nätverket;
  • – enheter med löstagbar skiva (disk).

– Anvisningar som gäller skivenheter (diskenheter) kan ofta (men inte alltid) också tillämpas på USB‑minnen och SSD, trots att de inte har någon skiva (disk).

[lagringsmedier] [ändrad 1 maj 2020]

cassette interface

kassettgränssnitt (för datalagring) – i de äldsta hobbydatorerna: möjlighet att ansluta en kassettspelare för datalagring på musikkassett. Man använde de vanliga kassetterna enligt Philips standard, eftersom de var vanliga och billiga. – Cassette interface board – kretskort (för hobbydator) med kassettgränssnitt.

[datalagring] [nostalgi] [ändrad 22 augusti 2016]

Universal flash storage

(UFS) – ett slags minneskort med flashminne. – Att läsa UFS‑kort uppges gå fem gånger snabbare än att läsa vanliga minneskort, och att skriva till dem uppges gå dubbelt så snabbt. Korten lämpar sig därför för minnesintensiva uppgifter som inspelning av högupplöst video. – UFS har utvecklats av Samsung och visades upp i juli 2016. Minneskort för UFS lanserades under 2020. – Se pressmeddelande från Samsung och se branschorganisationen Universal flash storage association, UFSA (ufsa.org).

[kort] [lagringsmedier] [ändrad 7 augusti 2021]

HAMR

heat-assisted magnetic recording – teknik som gör att man kan lagra mycket mer data på hårddiskar. En mycket liten laser värmer upp den fläck på hårddisken som läsarmen ska skriva på. Uppvärmningen förändrar diskens magnetiska egenskaper så att det blir möjligt att lagra mycket mer data per kvadratcentimeter. Enligt preliminära uppgifter går det att lagra hundra gånger mer data per kvadratcentimeter med HAMR än med vanlig teknik. – Tekniken finns i mitten av 2017 ännu inte i några pro­dukter, men flera hårddisktillverkare arbetar med att tillämpa den.

[experimentell teknik] [förkortningar på H] [lagringsmedier] [ändrad 7 augusti 2017]

immutable

oföränderligimmutable database, immutable data storedatalagring där lagrad information inte ändras, eller inte kan ändras – oföränderlig datalagring. – Ändringar lagras som nya data utan att de gamla tas bort. För att systemet ska kunna avgöra vad som är det senaste och aktuella får alla data tidsangivelse. – Oföränderlig datalagring började användas på 2010‑talet, särskilt i verksamheter med krav på snabb lagring och snabb analys. Det går helt enkelt fortare att lägga till data utan att först radera. Datalagring har dessutom blivit så billig att kostnaden för att ha kvar inaktuella data är obetydlig. Oföränderlig datalagring är också ett sätt att ta säker backup: en angripare kan inte ändra eller radera. – I programmering används engelska immutable om programkod och värden som inte får ändras. – Ordet immutabel finns på svenska, men det är ovan­ligt.

[datalagring] [programmering] [ändrad 28 maj 2021]

hårddisk

Bild från 1956: två män skjuter en hårddisk på fem megabyte uppför en ramp. Den ser ut att vara 1,80 meter hög och väger enligt uppgift 250 kg.
Fem megabyte 1956.

länge det vanligaste mediet för datalagring. Håller sedan 2010-talet gradvis på att ersättas av SSD. – En hårddisk är en snabbt roterade rund skiva med magnetiserbar beläggning. En rörlig läsarm används för att läsa och skriva data på hårddiskens yta, som armen på en skivspelare. Skrivning sker genom att små ytor på hårddiskens yta magnetiseras (eller avmagnetiseras); läsning sker genom att magnetiseringen mäts. – I själva verket består en modern hårddisk av flera skivor i samma kabinett. De roterar runt samma axel. – På engelska skiljer man mellan disk (enskild skiva) och drive (enheten). Gentemot datorns operativ­system beter sig en hårddisk med många skivor (disks) som en enda disk (drive). – Hårddisken utvecklades på 1950-talet av IBM. Den första hårddisken var stor som ett skåp, vägde 250 kg och rymde fem megabyte. Hårddiskar kallades länge för ”Winchester drives” efter en modell från IBM, släppt 1973. – De första persondatorerna saknade inbyggd hårddisk, vilket inte alltid uppfattades som en brist. Det var först i mitten av 1980-talet som det blev vanligt med inbyggd hårddisk på persondatorer. Kapaciteten var då ofta 20 megabyte. – Upptäckten av jättemagnetoresistans, som belönades med Nobelpriset 2007 (se denna länk), ledde till att hårddiskarnas storlek kunde minskas radikalt. Ett resultat blev att den som köpte den första iPod år 2001 kunde välja mellan fem eller tio gigabyte på hårddisken. Alltså tusen gånger mer än den första hårddisken, men i en apparat som man kunde ha i fickan. Sedan 2010-talet är hårddiskar med terabyte-kapacitet inget ovanligt. – Det som motiverar övergången till SSD är inte den mekaniska hållbarheten i första hand, utan det att hårddiskar, med sin läsarm som måste förflyttas, är långsammare än SSD, vilket är betydelsefullt när man har krav på snabb dataåtkomst. En SSD kan dessutom ges vilken form som helst, vilket ger friare möjligheter till formgivning. – Hårddiskar kallas på svenska i Finland ofta för hårdskivor.

[it-historia] [lagringsmedier] [ändrad 11 augusti 2022]