basstation

  1. – i mobiltelefoni: fast sändare och mottagare som mobil­tele­foner ansluter till. En bas­station består av en styr­enhet som avgör hur sam­talen ska kopplas, en radio­enhet som hanterar trafiken med de anslutna mobil­telefon­erna och antennen. Detta brukar vara monterat på en mast eller, i städer, på en hög byggnad. Ett mobil­telefon­nät består av många samman­kopplade bas­stationer med täckning­sområden som över­lappar varandra (se cellular). De sam­ordnar anslutningen av telefoner så att ett telefon­samtal inte ska brytas om telef­onen lämnar en bas­stations täcknings­område, till exempel när sam­talet kommer från en bil. I stället lämnar den första bas­stationen auto­matiskt och omärkligt över sam­talet till en annan bas­station som är närmare tele­fonen (se handover). – Se också falsk bas­station;
  2. – motsvarande för trådlösa dator­nät­verk (wi-fi). Men bas­stationer för wi‑fi kallas oftare för routrar eller access­punkter.