basstation

  1. – i mobiltelefoni: fast sändare och mottagare som mobil­tele­foner ansluter till för att kunna ringa och ta emot samtal. En bas­station består av en styrenhet som avgör hur sam­talen ska kopplas, en radio­enhet som hanterar trafiken med de anslutna mobiltelefon­erna och antennen. Detta brukar vara monterat på en mast eller, i städer, på en hög byggnad. Ett mobil­telefon­nät består av många sammankopplade bas­stationer med täckning­sområden som över­lappar varandra (se cellular). De sam­ordnar anslutningen av telefoner så att ett telefonsamtal inte ska brytas om telef­onen lämnar en bas­stations täcknings­område, till exempel när sam­talet kommer från en bil på väg. I stället lämnar den första basstationen auto­matiskt och omärkligt över samtalet till en annan basstation som är närmare tele­fonen (se handover). – Se också falsk basstation;
  2. – motsvarande för trådlösa dator­nät­verk (wi‑fi). Men basstationer för wi‑fi kallas oftare för routrar eller access­punkter.

[mobilt] [wi-fi] [ändrad 28 oktober 2019]