en avskaffad svensk lag som förbjöd användning utan tillstånd av personuppgifter i it‑system. – Datalagen stiftades 1973, då det bara var storföretag och myndigheter som hade datorer, och gällde till 1998, då den ersattes av Personuppgiftslagen† (som i sin tur har ersatts av EU:s Dataskyddsförordning). Datalagen var den första lagen i världen i sitt slag, och ansågs på sin tid som föredömlig. Lagen var mycket strikt: all registrering av personuppgifter i it-system krävde tillstånd av det som då hette Datainspektionen (numera: Integritetsskyddsmyndigheten). Datalagen föreskrev också att alla medborgare hade rätt att begära ut registrerade uppgifter om sig själva och att begära ändring om något var fel. – Men på 1980‑talet, när persondatorer och ordbehandlare började bli vanliga, blev Datalagens bestämmelser omöjliga att upprätthålla, eftersom människor dagligen skrev personnamn och andra personuppgifter med sina persondatorer utan att reflektera över att det krävdes tillstånd. Journalisten Anders R Olsson† visade på det orimliga i Datalagen när han 1992 begärde tillstånd av Datainspektionen att infoga personuppgifter i ett bokmanus som han skrev på sin dator. Datainspektionen avslog hans begäran, men regeringen undanröjde Datainspektionens beslut med hänvisning till Tryckfrihetsförordningen. – Lagtexten, som alltså inte gäller längre, finns på denna länk. – På engelska: The Data Act.
[inaktuellt] [lagar] [29 juni 2021]