MIMO

Multiple input multiple output – teknik för radiokommunikation i trådlösa nätverk med flera antenner på samma frekvens, vilket ger högre kapacitet utan att öka energiförbrukningen. – Tekniken bygger på att väggar och andra hinder försvagar och reflekterar radiovågen, vilket gör att radiosignalen når mot­tag­a­ren på flera vägar med mycket små tidsskillnader. I klassisk radioteknik räknas sådant som stör­ningar, men med datoriserad mottagning kan man göra det till en fördel: ett datorprogram analyserar tids­skill­nad­erna i realtid och rekonstruerar en signal som blir tydligare än den skulle ha varit med traditionell teknik. – Standarden 802.11n för trådlösa datanät är en form av MIMO, och den kan under idealiska förhållan­den klara att överföra 250 megabit per sekund. MIMO används ofta tillsam­mans med kodnings­tekniken OFDM. – MIMO ger också möjlighet att koncentrera radiosignalen i mottagarens riktning, se strålformning. – En variant av MIMO heter Blast. – MIMO är en typ av smart antenn. – Läs mer i Wikipedia. – Läs också om virtuell MIMO och jämför med DAS. – Massiv MIMO använder hundratals små antenner tätt intill var­andra. Den tekniken har utvecklats i samarbete mellan Lunds universitet och universitetet i Bristol, England (länk).

[förkortningar på M] [trådlöst] [ändrad 7 februari 2018]