en systemutvecklings-process som är enkelriktad. – Vattenfallsmetoden innebär att när ett steg i processen är avslutat börjar man med nästa, och man backar inte. (Se grindprocess.) Vattenfall rinner ju inte uppåt. – De traditionella stegen i systemutveckling är kravspecifikation, analys, design, realisering och testning, och dessa genomgås alltså i tur och ordning i vattenfallsmetoden. Modellen var dominerande under 1970‑talet och var bekväm för projektledarna, men resultatet blev inte alltid lyckat, och det märkte man inte förrän det var för sent. På engelska kallas metoden ibland sarkastiskt för faith‑driven development – annars: the waterfall method. – I dag är det vanligare med metoder där man fortlöpande testar koden, och vid behov går tillbaka och ändrar i kravspecifikation, analys och design. Man talar om:
- – iterativ systemutveckling, vilket innebär att man snabbt tar fram ett fungerande, men grovt tillyxat, system som sedan finslipas i många omgångar (iterationer), och om:
- – inkrementell systemutveckling, där man först utvecklar de centrala delarna av ett system, och sedan lägger till fler funktioner.
– Ett modernt sätt att arbeta är agil systemutveckling. – Läs också om scrummerfall och upfront design samt om waterfalling, som är något helt annat.
[systemutveckling] [ändrad 21 februari 2022]